Emmaria - I love.

Visst ser det nice ut. Såna här bilder ser mysiga ut. I like. Vill ha lite kärlek...

Jessica ute på stan. Gillar sättet hon har sin lugg på, det senaste har jag och min lugg verkligen inte varit på samma sida. Den har ett helt annat liv och vill inte alls närma sig att se ut sådär.
Färgen på hennes läppar är också snygg, åt det orangea hållet nästan. Schysst tycker jag.

Både Shakira och Charlize Theron var gäster hos MTV TRL. Shakira körde på lila, stor färg just nu äve n om hennes var lite väl blek (känns lite urtvättad) för mitt tycke. Charlizr har en schysst outfit, synd bara att byxorna är i läder, det drar ner det hela rejält.

Arbetsveckan är snart halvvägs. Bara för att jag varit så trött det senaste har jag nu lyckats vända helt på dygnet. Somnar inte på kvällen och sover länge på morgonen. Och imorgon ska jag jobba förmidag, ojoj, det blir ingen pretty sight.

Inatt vaknade jag vid tre-tiden av ett enormt oljud. Det haglade som tusan här i stan! Och allt verkade ta sikte på mina fönster vilket gav ett öronbedövande ljud, som jag inte kunde komma ifrån! Billarm gick igån och det kändes kaosaktigt. Jag var lite rädd att fönstrenaskulle gå sönder men de klarade sig. Trodde ett tag att de hade gjort det för det lät så fruktansvärt mycket,  men det lät bara så mycket.
Naturens krafter är nog det som skrämmer mig mest. Jag har sån respekt för de krafterna, det känns som att man som människa blir ganska liten och inte kan kämpa emot särskilt mycket.

Nu ska jag in i duschen och sedan måste jag diska. Åhh vad jag längtar tills paps kan komma hit och installera min diskmaskin, men det lär nog dröja.

Börjar känna mig nervös inför morgondagen. Jag ska ha telefontid med min doktor och kommer då få besked på mitt blodvärde med reserverna. (Vid kroppen har reserver där man sparar järn för att kunna använda då det är för lite i blodet)

Jag börjar bli nervös för vad hon kommer säga. Det finns ett par olika underöksningar man kan göra för att klargöra vad det är för fel. Den enda jag inte gjort hittills är att få ett rör i fel kroppsdel. If you get what i mean. Skulle egentligen gjort den undersökningen i somras, men då hon erkände att hon hade småa hopp oom att hitta något avbokade jag tiden och sköt det på framtiden. Jag har redan gjort en undersökning med ett rör ner genom  matstrupen. Inget att rekomendera, jag skakade och svettades på hela kroppen. Pappret på sängen var blött då jag reste mig upp.

Egentligen finns det bara en sak som är bekymret och det är mitt matintag.  Jag är väl oroad över vad hon kommer säga om det. Har gått hos dietist tidigare men eftersom jag inte är vegetarian kan de egentligen inte säga något. De ger tips om vad jag ska äta och hur mycket och ofta, men det hjälper mig inte direkt. Nu har jag en remiss till en ny dietist men väntetiden är upp till ett år.

Magen är orolig känner jag. Dessutom är det lite konstigt att prata om sådana här saker i telefon. Det är så opersonligt och ger inte direkt tillfälle till stunder att tänka efter och ställa frågor.


Det är av den här anledningen som jag ikväll har funderat mycket på kläder till lördag. Skönt att tänka på det lättsamma istället för det jobbiga. Jag kan inte gå och fundera på allt det jobbiga hela tiden, då knäcks jag!


Det är så sjukt, under dagen är det vissa tankar som återkommer ständigt, och de gäller mat.
Ska jag äta, nej.
Borde jag, ja.
Vill jag, nope!
Ständigt upprepar detta sig. Blir trött bara av de tankarna. Men de senaste dagarna har jag kännt mi så svag, på ett sätt som jag inte gjort på ganska lång tid och det gör mig orolig. Det är svårt att göra något man vet att man borde då det tar emot i varenda muskel och tanke.
Jag dricker mycket vatten, det får jag egentligen inte. Det har jag egentligen inte fått göra sedan jag var 13-14år. Visst jag får dricka ett glas vatten ibland, men är jag törstig ska jag dricka saft, juice eller liknande. Allt för att få i mig lite energi. Men det är så gott att dricka flera stora glas med vatten, känna hur det renar och gör mig fräschare.

Kanske borde fråga paps om jag kan få gå några gånger och tala med min psykolog igen. Jag känner hur mina tankar bara blir mer ensidiga och det känns fel men jag har inte ork eller lust att göra något åt tankarna själv. Tidigare har hon hjälpt mig att stärka mig och inse mina möjligheter och fördelar. Att lära mig att dela på de onda tankarna och de goda.
Hon öppnade mina ögon på hur jag fungerar, vilket sätt som fungerar, men nu det senaste har det inte fungerat.
Eftersom det är så mycket problem brukar jag då jag är sjuk (det är dessvärre oftast några dagar per månad som jag blir sjuk hemma i sängen) få ge mig tillåtelse att gå ner mig ordentligt. När jag sedan är frisk igen har jag ny kraft att orka ta itu med allt jobbigt och kunna ta det lättare utan att det drar ner mig.
Men det senaste har jag fått vara så stark hela tiden. Dessutom har jag inte varit sjuk särskilt mycket, bara krasslig en dag här och en dag där. Då hinner jag inte samla kraft vilket innebär att jag nu går på lågvarv.

Nu blev det lite svamligt känns det som. Jag ska värma lite glögg, försöka tänka lite positivt, kanske är det SATC eller så läser jag en bok. Sedan blir det sängen och lite sömn.
Imorgon närmar sig allt mer...

Snö ute, men det är nårga plusgrader vilket här i stan innebär slask. Snön ligger aldrig särskilt länge inne i stan. Tack och lov, är ingen snöfantast direkt. Det är härligt en vecka i fjällen, men i stan, nej där kan det vara!

- svarta cheap monday
- rosa stickad tröja
- linne under

Ute drar jag på mig min Henry Lloyd, skinnhandskar, halsduk (för dagen blir det antagligen en ljus) och skor, ja det blir nog de halvhöga lite boots-aktiga Clarksen. De andra stövlarna är ju mocka och jag vill inte att de ska bli förstörda av slask blandat med salt.

Lika är de mor och dotter Hilton. Gillar Nickys kappa eller kofta.

Varning! Dags för trist blogginlägg igen...


Jag är verkligen sick and tired av att snacka och tänka på mat. Eftersom jag i veckan fick veta att mitt blodvärde ligger under det lägsta i intervallet det bör ligga, har nu samtalsämnet fått sin spets igen.
Söndagen har jag spenderat hemma hos föräldrarna.
Sedan jag var 13-14 år har mat varit rena pesten. Att slippa äta var som en sport för mig, de saker jag hittade på för att gömma, slänga eller helt enkelt slippa äta är helt sanslösa. Då jag en gång var oaktsam ledde det till läkare och allt möjligt. Men min mamma ville ha sin egen lilla koll på mig och jag blev tvungen att väga mig varje vecka, vikten noterades noga och varje gång jag vägde mindre än veckan innan var det inte roligt. Detta är inget annat än en orolig förälders försök att ta hand om sitt barn, men det fick helt fel effekt på mig. Vid vägningen lärde jag mig även att dricka stora mängder vatten i förväg för att väga lite extra. Nu när jag skriver ner det låter det helt galet, men det var så det var.
Mat har aldrig varit skoj eller viktigt för mig. Om jag någonsin bläddrat i mat-tidningar har det räckt med det och mitt matintresse sjönk ännu mer, att se bilderna mättade mig också.
Jag befarar vad mitt telefonsamtal med doktorn i veckan kommer sluta med. När man kollar blodvärdet kan man även ta et annat blodprov då man tittar på "reserverna" i blodet för att se hur mycket järn man har där. På mig brukar alltid dåligt blodvärde vara lika med dåligt "reserv"-värde. Detta är i sådana fall andra gången på tre månader som jag har dåliga värden. Usch, jobbig tanke.


Jag läste en insändare i Damernas (har jag för mig att det var...) och där skrev någon att man ska sluta glorifiera ätstörningar. Jag förstår precis vad hon menar och håller med.
Dessvärre har jag redan en så skev viktbild.
Jag brukar inte tala om vikt med någon eller visa min matnoja. Oftast ser ju människor omkring mig att jag inte är så stor och då förväntas jag oftast inte äta särskilt mycket. Min rädsla för att äta på offentliga platser är dessutom något som påverkar mig. Äta i bamba fanns inte. Hård macka kanske, eller fil. Grönsaker var också populärt, men en tallrik full med mat...Inte en enda gång under grundskolan till gymnasiet hände det!

Klädmässigt är jag helt galet ute och cyklar också! Jag kan komma hem och gråta för att en hel dag på stan lett till x antal provningar av för stora kläder. Men om jag hittar märken med extremt små storlekar och jag då inte kan ha minsta storleken, då är världen på väg neråt.
Det är som att jag vill ha kakan och äta den. (intressant ordval, jag vet...)
Nej aldrig blir man nöjd, men jag antar att det är det som är problemet!

Innan mina problem med mat började så läste jag en bok om bulimi. Det var egentligen det som startade allting. En bok om bulimi där en tjej svälte sig och inte insåg hur smal hon var. Hjälp vad konstig jag tyckte hon var, men den boken startade något i mitt huvud och så var det kört...

Bulimi har inte varit min grej, att trycka i mig mat gör mig illamående, jag gillar ju inte mat! Det är ett nödvändigt ont men absolut inget gott!




Antagligen kommer jag att ta bort det här inlägget imorgon eller så, men jag ville få det ur mig.. Får se hur jag känner när jag ser det i pränt....
Jag vill också säga att detta skriver jag BARA för min egen skull.

Ätstörningar är inte häftigt eller coolt. Det är rena helvetet!! Rena helvetet!
Och när man är fast, ja då är det (nästan) omöjligt att släppa de sjuka tankarna!

Jag vet inte varför men jag är inte så förtjust i de traditionella adventsljusstakarna, vissa stjärnor är fina, men just nu är jag mest inne i en period då jag gillar en mordernare touch.
I mitt stora rum hänger en krans som liknar den här:

Men min hänger på sidan och påminner mer om detta hjärtat:


Kanske ser konstigt ut såhär på bild, men i verkligheten funkar det bra.

Det börjar ju närma sig och idag har det blivit lite pyntat även i mitt hem. I köksfönstret hänger dne här julstjärnan från IKEA. Fin och enkel som jag verkligen gillar!

Gillar koftan fårn VInce, påminner mycket om min gråa i tunt stickad ull.

MARC JACOBS
METALLIC DOT CROPPED JACKET

Lindsay Lohan besökte galleri med bilder på Marilyn Monroe.
Lindsay kör också med silverhalsband och hänge.. :)

Jessica Smpson är ute och ska flyga hem till södern för att fira första Thanksgiving på ett tag utan Nick.

Vad mysig hon ser ut när hon är out and about i New York med Jay-Z!