Emmaria - I love.

Inte många dagar kvar till Alla hjärtans dag och det börjar verkligen skrivas och snackas på många ställen... Vad ska man köpa/ge, vad ska man inte köpa/ge, ska man fira... Frågorna är oändliga.
Singel-jag tycker väl det är lite trist, men så stor grej är det väl egentligen inte. Jag blir alltid så generad och obekväm då killar ska vara romantiska och danna mot mig. Små, söta gester gillar jag, men de som är lite större.. Nej då vill jag bara försvinna. Jag uppskattar tanken, men att vara romantisk på beställning är svårt!
Om jag skulle bli uppvaktad på alla hjärtans dag skulle jag bli jätteglad för en bukett rosor. Eller kanske en lagad middag. Bara något enkelt som doftar kärlek. Fast en sak jag inte vill ha är underkläder. Möjligtvis ett par söta trosor, i modell som Hanky-panky. Men sexiga underkläder är way off.
Anyhow, en liten sak eller handling med kärlek. Det är så jag skulle vilja bli uppvaktad!

Hur skulle ni vilja bli uppvaktade?
Ta i från tårna eller var realistiska. Berätta gärna! Inget är mer rätt eller fel än något annat.

Så kryper det långsamt över mig. Det där behovet och suget efter någon att krama, någon att vara nära och någon att tycka om. Händelser i helgen fick mig att längta ännu mer. Inte bara efter det där tillfälliga, utan efter det där extra. Det som faktiskt betyder något.
Diskuterade det med en annan tjej som är singel. Hon sade det att det är inte det att hon inte unnar andra sin lycka, men det är så himlans trist att vara själv bland alla söta och gulliga par. Jag har oturen (eller hur man ska säga...) att ha fler upptagna vänner än de som är singlar. Det innebär mycket tredje hjulet-stunder. Många gånger gör det mig inget, jag är glad för dem. Men de där paren som sitter och kladdar hela tiden, det suger rent ut sagt. Eller bara vetskapen om att de har någon som väntar därhemma och när jag kommer hem så är det mörkt och tyst.
Jag måste verkligen lära mig att släppa människor in på livet. Annars kommer jag nog ha svårt att träffa någon. Vem vill vara en längre period med en mussla liksom?
Men det är ju inte direkt som om jag letar med ljus och lykta efter mr Right. Fast det tror jag inte är rätt sätt heller.  Jag tror på omständigheter och en dag så är omständigheterna rätt och då kommer vi att träffas. På ett eller annat sätt.

Usch, jag hade en konstig dröm inatt.
Jag drömde om någon som betyder/betytt väldigt mycket för mig. Först var vi på date och allt var jättemysigt. Helt plötsligt bara så vände han och ställde konstiga frågor till mig och var provocerande.
Jag vet att jag blev ledsen och undrade varför han höll på så. Då slutade han och var gullig igen.
Nr vi sedan skulle gå från restaurangen till bilen så började vi plötsligt kyssas. Och då började han kritisera hur jag kysstes (knäppt jag vet!). Än en gång blev jag ledsen på honom och frågade varför han betedde sig så.
Då kom en lång harang om allt han tyckte var fel med mig och vad jag borde förändra och varför han inte trdde han ville vara med mig alls längre.
Det blev väldigt personligt och påminde om det uppbrottet vi gjorde. Detta var kanske inte riktigt lika illa men jag blev berörd. När jag vaknade i morse trodde jag att detta hade hänt. Det var ingen kul känsla och hela dagen idag har jag känt att min självkänsla varit låg.
Det är helt sjukt att han kan påverka mig genom en dröm. Men det visar den makt han hade ett tag. Helt galet! HUr kunde jag tillåta det? Men just då såg jag inte det, jag var blind av kärlek. En utomstående kan nog inte fatta hur det faktiskt är. Jag trodde väl aldrig jag skulle vara i den situationen...

Hoppas den här natten blir trevligare i min nya säng!

Uppdatering: Okej, det var inte så illa som jag trodde. Snarare positivt faktiskt :) Så nu slår hjärtat lugnt igen. Jag vet att jag är fånig men det blir så dumt när alla vet och de är sådana där som är rakt på sak och säger sådana saker till varandra vilket kan bli ruskigt pinsamt!

Hörde just en låta av Shaggy. Just den låten tar mig några år tillbaka i tiden. Den förknippar jag med bråk jag hade med min dåvarande pojkvän. Inte så trevliga minnen med andra ord.
Det värsta är att så fort jag hör låten kommer exakt de känslorna tillbaka. Det är som om tiden bara hoppat tillbaka och jag är alldeles ledsen över ännu en idiotisk sak. Jag känner mig liten och obetydelsefull, precis som han fick mig att känna. Det var inget bra förhållande. När det var slut låg mitt självförtroende i höjd med fotknölarna. Men nu har jag arbetat upp det till att vara bra mycket bättre än det var innan honom.
Usch! Det här var väl inte direkt vad jag behövde på min usch-dag.
Fast igår poppade faktiskt ett litet mess från X in, alltid något!

Just nu känns K som ett avslutat kapitel för mig. Totalt kaputt!
Men fråga mig inte om två veckor...
Sättet han kan vara på ibland gör mig så enormt irriterad. Han är så nonchalant och kan bete sig som en idiot. Som om vi bestämt att ses och han inte hör av sig för att bekräfta det som vi sagt, när jag då hör av mig och undrar. Då kan jag få någon syrlig kommentar som att han ska göra något annat istället och att han får se om han kan klämma in mig. Eller när vi bestämmer något och han sedan avslutar med, men du behöver ju inte säga nej om något annat dyker upp för dig. Det är direkt översatt med "jag kommer om jag inte får roligare planer". Idiot!
Nu har han varit sådär nonchalant ett par veckor och jag blir galen. Alltså vi är inte tillsammans, därmed har vi inga rättigheter/skyldigheter gentemot varandra, men man kan ju åtminstone bete sig som man gör mot en vän. Eller är det för mycket begärt?!
När jag inte är med honom så är jag så glad att vi inte är ett par. Men så har vi de där mysiga stunderna då det känns som om vi är ett och jag önskar inget hellre än att kunna bli officiell med honom.
Nej, det kommer nog inte hända. Snart kommer han dessutom flytta, på allvar den här gången. Men jag känner honom, blir han inte nöjd med tillvaron kommer han höra av sig till mig, massor. Så gör han alltid. Jag är hans safety-net. Men tyvärr slänger han bort det lite väl ofta...

Ibland undrar jag om jag tänker som en kille, eller rättare sagt inte tänker. Även tjejer kan tänka med fel kroppsdel...
Messade X, inget svar so far, men å andra sidan vet jag hur han bruka rmå då han är bakis och det är inte alls bra! Men jag kan inte gå omkring och mesa mig, jag kan ta ett nej, men jag vill liksom utmana honom tror jag. Det är nog det som det handlar om. Jag försöker utmana honom, men hittills nappar han inte. Eller jo det gör han väl delvis men inte så som jag skulle önska!

Under tiden jag skrev det här pep telefonen och gissa vad.. Jodå ett litet svar från X. Är det något han är bra på så är det att vara, äh jag vet inte vad.. Han svarar, skriver en del grejer och är nice. Men inget mer liksom. Den killen alltså.
Vet ingen som skriver så långa och utförliga grejer utan att egentligen skriva någonting. Antar att alla har sina egenskaper. Jaja, nu får jag vara lugn på den fronten, ingen stalker varning här inte. Fast det tycker han säkert redan.  Men det som fascinerar mig är att han faktiskt svarar när jag messar. Hur många killar brukar inte skita i det annars liksom?! Alldeles för många av de jag beblandar mig med!

Jag har en känsla av att jag kommer använda min mobil till något dumt imorgon.
Eller så tar jag mitt förnuft till fånga. Eller så tar jag en chans.

Förnuft vs chans?! What to do? What to do?!


Såg för övrigt ursöt kille på vagnen förut. Kollade in honom och han kollade in mig. Lite ögonkontakt, nice :) Gjorde den trista resan snäppet roligare.

Jag är singel sedan ett bra tag, ganska länge känns det som.
Förra hösten var jag typ tillsammans med en kille. Vi var som ett par men det var nog mer ett förhållande i hans ögon än i mina. Men jag har haft pojkvänner och varit ett stabilt par.

Nu sitter jag, medans pastan till morgondagens lunch kokar, och funderar över hu vissa beter sig i ett par.
Jag blir galen på vänner och bekanta men även för mig främlingar som är på det där om-vi-har-två-meters-avstånd-så-svimmar-jag-nästan.
Sådär har jag aldrig haft det och jag gillar det inte alls.

Den här veckan är det Öppet hus på Friskis vilket igår innebar att flera tjejer släpat med sig sina pojkvänner.Det var några tapra stackar som klarade joggningen med bravur men det var väl också allt.
Jag har också dragit med mig pojkvänner på pass, men det finns några restriktioner. på träningen så handlar det om just träning och inte gullande. Jag behövde inte utföra övningar bredvid min pojkvän eller småtissla med honom i de få sekundrar som är mellan låtarna.

Eller i klädaffärer. Tjejer, killar är på många saker, men är de inte intresserade av att gå med er i klädaffärer så snälla lämna honom hemma, eller utanför åtminstone! Jag förstår inte tjusningen med att ha pojkvännen en meter bakom sig med en sur uppsyn och ett kropps-språk som skriker "ta mig härifrån!". Själv blir jag superstressad av det.

Jag har ruskigt svårt för par som inte kan låta bli att kladda på varandra jämnt och ständigt. Klart man ska kunna pussas, kramas, hålla i varandra på ett eller annat sätt, men när det går till överdrift.
Jag har flera exempel.
Paret som på en middag från det att de tog av sig kapporna inte släppte taget om varandra på hela kvällen, middagen inkluderad.
Eller de som satt och pillade så mycket på varandra i soffan en kväll då vi umgicks några stycken, till sist trodde jag att de skulle slita av sig kläderna.

Nej jag är helt för kärlek och att kunna vara öppen med det, men det behöver inte gå till överdrift. I förhållanden gäller det att inte tappa bort sig själv.

Blir galen på kompisar som inte kan bestämma något eftersom de inte vet vad partnern ska göra. I de fallen är de oftast sambos och partnern brukar inte ha nåra som helst problem med att själv göra planer... Hänsyn, javisst självklart, men saker får inte gå till överdrift!

Känns som detta blev rörigt, men jag tror andemeningen gick igenom.
Kanske säger och tycker jag bara detta eftersom jag just nu int ehar någon pojkvän/sambo att förhålla mig till. Men eftersom jag inte varit sådan i förhållanden så har jag vsårt att tro att jag kommer bli det nästa gång det kan råka hända.

Men å andra sidan, det är jag som går och lägger mig själv medan alla dessa irriterande paren har någon att mysa och kura ihop sig med på kvällen....

Carrie: I'm looking for love. Real love. Ridiculous, inconvenient, consuming, can't-live-without-each-other love. And I don't think that love is here in this expensive suite in this lovely hotel in Paris.


Det där stämmer väl på mig, förutom sista meningen då...

Minns inte vad han heter men han spelar i Grey's Anatomy. Hans rollkaraktär är väl inte den allra trevligaste och charmerande alltid, men han är trevlig att vila ögonen på. Variation till Patrick Dempsey.