par eller inte
Förra hösten var jag typ tillsammans med en kille. Vi var som ett par men det var nog mer ett förhållande i hans ögon än i mina. Men jag har haft pojkvänner och varit ett stabilt par.
Nu sitter jag, medans pastan till morgondagens lunch kokar, och funderar över hu vissa beter sig i ett par.
Jag blir galen på vänner och bekanta men även för mig främlingar som är på det där om-vi-har-två-meters-avstånd-så-svimmar-jag-nästan.
Sådär har jag aldrig haft det och jag gillar det inte alls.
Den här veckan är det Öppet hus på Friskis vilket igår innebar att flera tjejer släpat med sig sina pojkvänner.Det var några tapra stackar som klarade joggningen med bravur men det var väl också allt.
Jag har också dragit med mig pojkvänner på pass, men det finns några restriktioner. på träningen så handlar det om just träning och inte gullande. Jag behövde inte utföra övningar bredvid min pojkvän eller småtissla med honom i de få sekundrar som är mellan låtarna.
Eller i klädaffärer. Tjejer, killar är på många saker, men är de inte intresserade av att gå med er i klädaffärer så snälla lämna honom hemma, eller utanför åtminstone! Jag förstår inte tjusningen med att ha pojkvännen en meter bakom sig med en sur uppsyn och ett kropps-språk som skriker "ta mig härifrån!". Själv blir jag superstressad av det.
Jag har ruskigt svårt för par som inte kan låta bli att kladda på varandra jämnt och ständigt. Klart man ska kunna pussas, kramas, hålla i varandra på ett eller annat sätt, men när det går till överdrift.
Jag har flera exempel.
Paret som på en middag från det att de tog av sig kapporna inte släppte taget om varandra på hela kvällen, middagen inkluderad.
Eller de som satt och pillade så mycket på varandra i soffan en kväll då vi umgicks några stycken, till sist trodde jag att de skulle slita av sig kläderna.
Nej jag är helt för kärlek och att kunna vara öppen med det, men det behöver inte gå till överdrift. I förhållanden gäller det att inte tappa bort sig själv.
Blir galen på kompisar som inte kan bestämma något eftersom de inte vet vad partnern ska göra. I de fallen är de oftast sambos och partnern brukar inte ha nåra som helst problem med att själv göra planer... Hänsyn, javisst självklart, men saker får inte gå till överdrift!
Känns som detta blev rörigt, men jag tror andemeningen gick igenom.
Kanske säger och tycker jag bara detta eftersom jag just nu int ehar någon pojkvän/sambo att förhålla mig till. Men eftersom jag inte varit sådan i förhållanden så har jag vsårt att tro att jag kommer bli det nästa gång det kan råka hända.
Men å andra sidan, det är jag som går och lägger mig själv medan alla dessa irriterande paren har någon att mysa och kura ihop sig med på kvällen....
Jag blir galen på den där grejen när man föreslår något för en vän som inte kan bestämma något utan att kolla med pojk/flickvännen först. Har jag inte bestämt/pratat om att göra något med Mikael så ser jag mig som ledig. Alltså behöver jag inte fråga honom. Det vore ju att nedvärdera honom. Typ: "klarar du dig verligen du som inte har några vänner?" Det är ju sjukt!
Däremot att shoppa med Mikael. Det är toppen. Han tycker, helt ärligt, att det är superkul. Jag följer med honom när han vill ha shoppingsällskap och han följer med mig när jag vill ha det. Är glad att han är så intresserad av sånt, annars skulle det nog bli en krock med tanke på hur intresserad jag är av det.
Håller med dig Emmaria!
Men det suger att vara singel, inte alltid, ibland är det en fördel. Men just den där stunden i sängen innan man somnar. Den är trevligare om man har sällskap.
Kram
Jag vet precis vad du menar och håller med! Själv har jag pojkvän sedan fyra år tillbaka och har aldrig varit en av dom där som du beskriver. Skulle aldrig falla mig in och skulle aldrig kunna vara så beroende av någon! Men dom värsta slags paren är dom som nästa äter upp varandra, genom att hångla offentligt, det är så osmakligt tycker jag! Vänta tills ni kommer hem!
Men kom ihåg, trots att man är ett par så är det fortfarande ensam som är starkast!
Mvh Sophie♥
Jag håller med.... plus att man måste behålla sitt eget liv trots att man är i ett par.... jag väljer aldrig bort vänner och så för att jag har en pojkvän och jag skulle inte dra med han och hångla på honom vid olämpliga tillfällen..... jag kan förstå det när man är 15, men nu för tiden...... näe.
Sofia: Det är precis det jag menar, har man itne bestämt något så har man ju inte och det är viktigt att umgås med vänner också!
Vad kul att kunna shoppa med din pojkvän! Jag har inte haft någon som gillar att hänga med mig, eller så är det jag som helt enkelt inte vill ha dem där. Jag har dålig erfarenhet av en kille som ville göra om mig och det är jag inte med på!
eremo: Så rätt så rätt! När man lägger sig är det pest, men självklart är det tillfällen då det är bra att vara singel :) Tack o lov!
Sophie: Det handlar ju inte om att man är mer kär om man blir alldeles beroende. Är man inte stark i sin person så kan ju allt gå galet.
Bra föredöme! :)
Angelica: Totally agree! :)
jag håller med dig helt!
jag håller med dig helt!