Emmaria - I love.

Äntligen hittar jag en låt jag gillar i ett startfält till melodifestivalen, och vad händer?
Jo den kommer inte med! Fattar inte hur Björn Kjellman och Carola kunde gå till final. Att dessutom Rednex och Pontare gick till andra chansen, skandal!
Nej det här året har varit ett kasst melodifestival år tycker jag.
Fast tilläggas bör väl att alla känslor jag har förstärks till tusen då jag är sjuk. Nästan som med sprit... Är man glad när man dricker blir man gladare, är man low när man dricker blir man deppigare. Generellt iaf.

Har någon en favorit tills på lördag?
Den enda jag kan tänka mig är Linda Bengtzing. Hon är en kul tjej med en rolig låt!

Den här kvällen blir soffan för mig. Jag har feber och värk i kroppen.
Efter vår shoppingtur åkte jag med mamma hem till huset. Stannar nog här tills jag känner mig mer fit for fight! Inge skoj att vara själv när man är sjuk!
Dagens shoppingtur resulterade i ett par jeans till mamma och strumpor, två toppar och en jacka till mig.
Jag är supernöjd med jackan! Den är i en snygg blå färg och lite anorak-känsla, fast snyggare. Kragen är rätt snygg också, uppstående liksom. Ska se om jag kan fixa en bild, kass eller inte...
Ha en härlig kväll! Nu ska jag fortsätta kolla på Let's Dance och hoppas med allt jag har att Måns vinner!

Har varit hemma en snabb sväng för att fixa och dona lite smågrejer. Nu ska jag snart ner på stan igen för lunch o shopping med mamma.
Både hon och jag var på bättre humör idag så det blir säkerligen trevligt. Förutom att jag håller på att bli sjuk nu så är allt tipptopp.. Idag har jag feber, huvudvärk och lite ledvärk. Men hey, det som du inte dör av gör dig bara starkare!
Hoppas ni har en riktigt härlig fredag! Här lyser solen, det är visserligen kallt men jag struttar omkring med brills på näsan och försöker inbilla mig att det trots allt snart är vår!


Förresten, har jag missat något? Varför är det inget Sofi's Mode på Aftonbladet. Vad jag än tycker om innehållet så brukar jag alltid kolla in det!

Jag har bara två saker kvar att säga. VIlket är mitt papegoja-snack.
Jag fryser och ska gå och lägga mig! Så det får bli en kopp té, min bok och ett försök att slappna av och somna för en ny dag imorgon.
På morgonen imorgon ska alla utom jag åka till ett av våra kontor för att fika. Chefen skickade ett mail och skrev: Alla på Gbg-kontoret (utom Emmaria) ska åka till XX och fika på fredag.
Hurra vad jag inte gillar att vara mig ibland. Okej dte är väl rätt skönt att dega på förmiddagen. Jag kan blogga :) Men han kunde väl sagt det till mig istället för att jag kommer till jobbet och möts av det mailet. Det känns ju sådär kul faktiskt. Hade han bara sagt det till mig innan så hade jag inte reagerat alls, men nu ser ju alla det och då blir det så konstigt. På en arbetsplats är det faktiskt ganska känsligt när någon hela tiden exkluderas från aktiviteter. Jag är inte mindre värd bara för att jag råkar jobba halvtid. Usch! Jag har varit väldigt irriterad och besviken på min chef den nhär veckan.
Snart ska vi ha utvecklingssamtal, jag har börjat skriva en lista med punkter jag ska ta upp!

Baci!

På sistone har jag funderat mycket på hur man inser att man tar sig vatten över huvudet. Jag har varit på flera arbetsplatser där det blivit chefsbyte och den som tillkommit har varje gång visat dåliga ledaregenskaper och väldigt svag ryggrad. Nej det är faktiskt inte bara jag som tycker detta, en chef blev uppsagd efter ett år, en annan sade upp sig efter en tid osv.
När jag ser hur min nuvarande chef vacklar på sin position och inte kan leva upp till det man måste göra som chef, då blir jag nervös. Tänk när jag får mitt första mer riktiga jobb, eftersom jag fortfarande studerar jobbar jag ju itne på den nivån som är mitt mål. Tänk om jag får en befattning som jag inte kan hantera men inte inser det själv?! Det är nog min mardröm. Jag har fasat för detta i flera år, ända sedan jag själv träffade på den första ryggradslösa chefen och även från historier pappa har berättat.

Idag vädrade jag den här oron för min kära mamma och hon tittade på mig med allvarlig blick. Sedan sade hon med bestämdhet: "Slå genast den tanken ur huvudet! Du har alldeles för höga krav på dig själv för att hamna i en sådan situation. Ditt problem skulle bli det motsatt, du skulle aldrig vara nöjd."
Kanske har hon rätt min kloka mamma, jag har nog alldeles för höga krav på mig själv. Jag är sällan nöjd, jag stressar och pressar mig själv alldeles för mycket och tillåter aldrig mig själv att vara nöjd med annat än det bästa.

Att jag pressar mig själv och ställer höga krav på mig själv är ju ingen annans business än min egen. Men ibland har jag nog en tendens att ha för höga krav på mig omgivning. Inte på det viset att jag skulle uttrycka det att någon borde presterat bättre. Men om någon agerar på något vis så kan jag bli lite förvånad. Det är väldigt dumt!
I kontrast till det så känner jag ofta att min omgivning kan prestera så mycket mer än vad jag kan. Att hur mycket jag än försöker blir jag aldrig bättre än henne eller honom...

Det finns olika områden där jag inte ställer lika höga krav på mig själv, områden där jag vet att jag inte har en chans. Kanske på grund av storlek (jag är ju inte så stor..) eller erfarenhet.

Då det är allra dummast att jag ställer höga krav är då jag träffar killar! Men det är nog mestadels min försvarsmekanism som spelar in där.

Sätter mig och ska försöka logga in på vårt nya säljstöd. Eftersom det inte fungerade när jag försökte själv frågade jag min chef om hjälp. Så försöker vi tillsammans och då kommer en varningsruta upp där det står att den inte hitta rmitt konto.
"Ojdå! hahahah.." Kommer det då från chefen, det visade sig nämligen att han lagt in ett konto till alla. Förutom mig! Åh så skoj, not!
Då känner man sig viktig och speciell på sin arbetsplats... Visst alla kan fela, men hade han reagerat snyggare så hade det inte gjort mig lika mycket. Men som det var nu så skrattade han bara bort det och det visar sådan ignorans!

Idag var jag mer openminded när jag kom til jobbet och försökte verkligen att inte irritera mig på chefen. Men nu föll han som en pannkaka, igen!

bild roligakort.nu

Jag försökte att dra mig upp ur mitt low mode men när jag vaknade i morse var det bara uschigt.
Ibland när jag vaknar är det som om kroppen är utsövd, men hjärnan behöver minst en timma till. Det är hemskt att vakna när jag känner så eftersom det tar mig två-tre timmar innan jag känner mig okej, men hela dagen är ganska förstörd!
Idag har jag varit superstressad, varför kan man undra. Och det är väl inget utöver det vanliga, men det vanliga räcker utmärkt det!
När jag blir stressad nuförtiden så sväller magen och blir dubbelt så stor (känns det som) detta förbättrar inte direkt min känsla och det blir en ond cirkel. Jag tror jag börjar komma fram till varför jag känner mig så låg just nu och har gjort det ett tag. Dels har jag en förkylning liggande i kroppen som aldrig bryter ut, ena dagen mår jag bra andra dåligt, det är väldigt jobbigt eftersom jag då har svårt att bli mitt bästa jag! Dels är jag missnöjd jus nu, jag vill vara nöjd, men jag kan inte. Jag försöker vara logisk och se det som det är, men det är lätt att säga. Tankarna vränger sig och går inte ihop med varandra. Jag begär inte mycket, men får jag bara må bra och kunna putta undan alla tankar om missnöje så skulle jag vara nöjd.
Det tär på mig och jag kan inte uttrycka i ord vad jag känner, därmed kan jag inte få någon förståelse. Det låter väl fånigt, men jag behöver förståelse! Dessutom vill jag inte ta upp det eftersom jag då kommer få lida fast på annat sätt. Det är en ond ond cirkel och jag vill bara hitta en pytteliten utväg som jag kan kämpa mig mot! Nu famlar jag bara i mörkret och det funkar inte i längden.
Jag vill, men jag kan inte!

 
Oj, det blev långt men jag behövde få det ur mig!

Okej nu ska jag vara lite elak! Men vore det inte lite roligt om Carola inte gick vidare på lördag?
Konstigare saker har ju hänt i melodifestivalen... Men det känns bara som om hon förutsätter att hon ska gå vidare. Gillar inte riktigt sådant, hon ska inte favoriseras för att hon är dne hon är.
Missförstå mig rätt, jag växte upp som ett stort Carola-fan! Främling, Fångad av en stormvind och Tommy tycker om mig var favoriter. När jag sedan fick se henne live var lyckan gjord. MInns en gång då hon invigde en båt i Eriksberg och vi var inbjudna till eventet. Superspännande, minns att hon had epå sig en slimmad klänning med paljetter och mycket starka färger.

Det är inte bra när det blir kallt utomhus, för då blir det svinkallt inne i min lägenhet också! Jag har fyra ljus i köket och 15-20 ljus i stora rummet för att motverka det lite. Det blir visserligen väldigt mysigt, men jag kan leva utan kylan! Grejen är att så fort det blir vår kommer det vara svinvarmt alla soldagar. Solen lyser nämligen in i min lägenhet från tolv-ett tiden tills den går ner på kvällen. Härligt för balkongen, men varmt inomhus. Men helt seriöst så väljer jag värmen framför allt annat!
Gjorde sönder mina diskhandskar idag! :( Dumt. Blev alldeles blöt om fingret och det blev jobbigt helt enkelt. Tänkte aldrig ens tanken att jag kanske skurit mig..

Funderar på om jag ska åka iväg en långhelg snart för lite skidåkning. Vore ju skönt att komma bort ett tag, men att frivilligt åka till kylan låter ju nästan som ett skämt efter att man läst ovanstående text.
I don't know what to do!
Idag frågade jag på jobbet om det var lugnt och det var det. Får skriva för och emot lista...
Antingen åker jag bil upp och buss&tåg hem, eller tvärtom. Frågan är vad som är smidigast! Alla beslut jag måste ta... Trevliga sådana, men de måste ändå tas!

Baci!

När jag var på väg hem gick jag nästan rakt in i ett slagsmål.
Det var faktiskt lite obehagligt, jag gillar ju inte sådant över huvudtaget.
Jag kom gående från den ena hållplatsen genom en liten "park" till den andra.  Nästan ända framme såg jag hur folk framför mig ryggade tillbaka och liksom drog sig ifrån en viss punkt. När jag närmade mig så såg jag att det var några killar som muckade och slogs lite.
De rörde sig så fort att det kändes obehagligt och man visste inte riktigt var de skulle ta vägen. Jag stod på behörigt avstånd, men det var ändå obehagligt.
Det jag tyckte var riktigt otrevligt var sättet de betedde sig på. Sparkar, slag och knuffar. Så som de sparkade... Det kändes så inövat eller som om de lärt sig av någon action-rulle!
Allt slutade med att de som blev mest påpucklade gick på samma vagn som mig... Men det kändes som om det inte var uppklarat, frågan är vad som sker sedan...

Tror att en kollega just såg min blogg... Hmm.. Bara han inte fattade!
Det vore okej om kompisar såg den, men kollegor.. Njae, det skulle nog inte göra mig populär direkt!

Nu är jag så trött att det kliar i mitt högra öga. Det är ett säkert tecken för mig...
Fastnade framför klänningar, vilket jag kommer att få lida för imorgon. Som tur är ska jag inte jobba förrän på eftermiddagen, men ändå!
Nu ska jag kasta mig i säng, ställa tv:n på insomningstimer och försöka somna!

Godnatt!

Okej, är jag elak om jag erkänner vad jag tänker då jag ser någon i samma plagg som jag äger?!
Tankarna går nämligen ungefär såhär: Jag är så(eller åtminsonte, måste vara..) mycket snyggare i den där toppen/tröjan/kjolen/klänningen/jackan/skorna/byxorna!

Elakt eller taskigt, visst, men herregud det finns ingen som kan tro mer på mig än jag själv!