arg!
Idag har min chef visat att han inte har den respekt för mig som han borde. Han har inte agerat enligt gällande principer. Oproffsig har han helt enkelt varit.
Nu ser allt osäkert ut och jag känner mig superstressad. Har letat lite sommarjobb men absolut inte aktivt. Så nu får jag satsa massor på att hitta något!
Egentligen så förstår jag nu varför han var som han var förra veckan... Han är för feg helt enkelt! Han undvek mig för att slippa ta tjuren vid hornen!
Han vet inte vad som väntar honom. Har en mamma som varit fackligt aktiv och suttit som ordförande i nationella gruppen på sitt jobb. Pappa jobbar med arbetsrättsfrågor. Jag har själv läst arbetsrätt i skolan och kommer ta kontakt med facket. Så vänta bara...
Jag orkar inte med detta idag. Jag mår dåligt, jag vill ligga hemma i min säng, titta på tv och tycka synd om mig. Inte behöva ta en fight jag borde slippa!
Just nu är jag bara arg, men när jag kommer hem kommer jag slappna av och gråta. Det vet jag för jag känner mig själv så väl.
Hejjar på dig! Lycka till med facket! /Trogen bloggläsare
Du tror inte att din chefs beslut kan ha något samband med ditt bloggande på arbetstid?
Hanna: Tack! Kul att du brukar läsa :)
Andreas: Nej. Jag sköter mina arbetsuppgifter och har valt att inte utveckla vad som hänt, men det handlar inte om att jag missköter mig, för det gör jag inte!
Stå på dig!! Kämpa!
Lycka till! Hoppas du hittar någon annan chef snart som du trivs bättre med...=)
det är rätt, stå på dig! jag har inte heller några problem att kontakta facket. det har jag gjort på 2 tidigare arbetsplatser, det lönade sig.
kram
Emmasvärld: Det ska jag göra, allt vad jag kan! och lite till :)
hannah: tack. Jag hoppas också att jag hittar en chef jag trivs bättre med.
eremo: Vad skönt att höra. Ja det är bara att samla på sig så mycket information som möjligt så man vet att dte man säger är väsentligt.
Kram :)
Hejsan! jag har läst din blogg ett tag nu och följt det du skrivit om din chef.. Måste bara säga att det är varningsklockor som ringer! Jag känner igen mig i så mkt i det du beskriver, jag jobbade på ett jobb förut där min chef aldrig gav mig uppmärksamhet eller berömde mig, han ljög om sina arbetstider, han var otroligt feg och konflikträdd (han skrev LAPPAR till mig till mig när han ville klaga på saker - bara så jag inte skulle kunna konfrontera honom på plats). Jag sa ifrån ett par gånger men ingenting hände och tillslut var jag alltid helt "tom" på jobbet. Jag bröt ihop och blev sjukskriven, när jag kom tillbaka så sa jag upp mig direkt. Chefer som itne kan ta hand om sin personal är fel personer på fel platser och vi måste sätta stopp!!
Jag blir så arg när jag tänker på det faktum att vissa blir chefer av helt fel anledningar! En person som är chef måste ha vissa egenskaper och kvalifikationer, man behöver saker som inte alltid går att träna upp eller studera sig till. Vissa har det, andra inte.
Det låter hemskt jobbigt för dig och jag hoppas du mår bättre nu!
Håller med dig fullständigt, man måste sätta stopp! Det jag tycker är så frustrerande på mitt jobb är att mina kollegor upplever hans chefsskap (eller brist på) på samma sätt men är för fega.. Så jag, som är yngst får agera och de andra, som är medelålders, står fega eller skvallrar bakom hans rygg!
Tack, jag mår jättebra nu. Men det tog ett tag, och den ångest och det tvivel som min chef orsakade mig vill jag inte att någon annan ska behöva känna!
Så typiskt att dina arbetskamrater inte vågar säga något och istället snackar bakom hans rygg. Förstår att det känns tufft för dig att vara yngstoch ta "smällen" men jag lovar dig, det är värt det!! Du kommer må så mycket bättre, och de andra beundrar dig (även om så i smyg) för du gör något som de önskar att de vågade. Man måste våga stå upp för sig själv. Ingen tackar en för att man är en mes som "nöjer sig" när man i själva verket inte alls gör det, och blir dessutom illa behandlad! You go girl! =)