Varför?
Idag har jag varit helt fel klädd för jag har flera gånger fått höra att jag "ser så väldigt smal ut", "har jag gått ner i vikt möjligtvis".
När jag såg mig i spegeln nere vid jobbet såg jag att min klädsel var fel eftersom jag upplevdes som ganska liten, ännu mindre än vanligt...Det var ju lite sent att ändra klädsel då coh sen tänkte jag itne på det mer, förrän kommentarerna kom.
jag känner mig ännu mindre och otrygg i mig själv när jag får hröra sådana kommentarer. Dessutom hjälper det mig inte att få vilja att gåupp igen, utan jag kämpar på med att ligga kvar på min lilla vikt.
Under sista veckan på sommarjobbet och ett bra tag därefter har jag inte haft någon matlust, jag äter för att jag måste...
Så jag har gått ner i vikt, nu försöker jag att äta, men eftersom jag går mycket och springer i trapporna och tränar så går mycket ut i kroppen som energi.
Jag tänker inte sluta röra mig, men om jag fortsätter såhär så är det ju inte bra.
Detta är en väldigt ond cirkel, jag har lätt för att gå in i mig själv vid mina viktnedgångar och då peppas jag inte att äta och att känna att jg behöver mat för att leva.
Sedan jag var typ 13 år har jag haft såna här viktnedgångar (ätstörningar), men jag kan inte komma ur det. Ibland tror jag att det är bra, men så kommer hösten och så dalar jag igen. En sak som är säker är att höst och vinter inte är bra för mig eftersom jag går ner då, det syns ju inte lika mycket, men jag känner mig bättre. Ja, jag gör tyvärr det!
Men så kommer saker där det känns, som när jag ska köpa nya kläder.
Det är väldigt fånigt, jag som älskar kläder, jag kan verkligen dra mig från att gå till affärer för efter tionde byxparet som ramlar ner över höfterna eller sjunde tröjan som hänger som en tunika där den borde smita åt, då vill jag bara gömma mig!
Vid sådana tillfällen då skulle jag vilja ha en sömmerska som kan sy mina kläder. Helt seriöst faktiskt!
Min pappa var väldigt smal som ung och min farmor lät en sömmerska sy upp kläder åt honom. I wish!
Kommentarerna idag gjorde mig lite orolig, vad ska jag ta på mig imorgon för att slippa dagens kommentarer och inte behöva se så himla puttig ut. Pösiga kläder är inte heller bra, för då försvinner man istället! Trouble..
Tillbaka till det spår jag började med, varför tycker människor att det är okej att säga sådana kommentarer?!
Hade jag sagt till en person med lite mer hull att den såg ut som att den gått upp några kilon hade jag antagligen fått en rak höger, eller åtminstone arga ord/blickar fårn dels personen men även omgivningen.
Jag kan bara inte förstå hur det fungerar då det är okej att säga att jag är smal, men fel att säga att Karin är tjock.
Både smal och tjock handlar om ett sätt att vara på, inget av det behöver vara självvalt, men det kan vara det.
Nej, jag förstår faktiskt inte!
Om det nu är fel att kommentera någon som är tjock tycker jag vi ska sluta kommentera någon som är smal!
Detta kanske blev lite rörigt och hoppigt, men jag skriver bara ner mina tankar och de är inte alltid organiserade.
Det handlar om våra kroppsideal, inte sant. Att vara smal = positivt. Tjock = bad for you. Såklart drar sig folk att kommentera att någon är tjock eftersom detta inte anses vara positivt. Vi påpekar mindre gärna att någon är ful i håret också, eller hur? Däremot har man enligt samhällets normer i någon mån "lyckats" när man är smal. Precis som du kommenterar en snygg tröja applåderar vi då smalheten.
Sedan går detta tillbaka till din egen självbild, precis som du säger. Bara för att smalhet är positivt i mina ögon behöver det inte vara det i dina.
Jag får ju hålla med om det du skriver, men jag tycker det är frustrerande hur det fungerar.
Ja, visst är det. =)
Ett bra sätt att försöka få ordning på sin mat det är att helt enkelt äta efter klockan, varannan timme punkt slut! oavsett om man vill äta eller inte. Iallafall nåt litet hela tiden.
*kramis* hoppas du lyckas att må bra i din vikt.
Tack, det är ett tips jag försöker att använda mig av. Det är inte lätt, men jag måste kämpa på.
Kram till dig :-)
Jag håller verkligen med dig. Men det är väll så att man vill inte vara taskig och säga att någon är tjock men om man påtalar att någon är smal tror man kanske att man gjort en god gärning eller nåt. Jag blir också hemskt frustrerad över sånt. Det är inte OK att påtala att man tycker någon är för smal/för tjock. Om det däremot börjar bli ett problem kan en närstående ta upp det men då på ett helt annat sätt.
Det är riktigt frustrerande med sättet som är i samhället idag, hur vi ser på människor och vad som anses vara ideal.
Jag tycker precis som du, Milla, att det är en annan sak om det börjar bli problem och någon närstående tar upp saken. Det är ju nästan ett måste då, de närstående vill man ju bara väl!
Ämnet är känsligt, för det är så lätt att det blir fel.