ugly betty
Appropå serier... Igår var verkligen spännande i både Ugly Betty och Desperate Houseviwes. Sånt tur att fortsättningen går redan nästa vecka! Visserligen är jag en känslomänniska men det är sällan jag blir tårögd för tv-serier, med två undantag. 1. i OC på slutet av säsong 1 när Marissa flyttar från sin pappa och Ryan åker till Teresa (Töntigt men sant). 2. i SATC då Carrie bryskt säger till mr Big att hålla sig borta innan hon åker till Paris. Även om han är som han är så hoppades jag alltid på dem (och så slutade ju serien, undrar nu hur filmen blir!!!)
Anyhow, igår var det så sorgligt på slutet av UB och pga att jag är sjuk så blev det lite tårar. Fånigt egentligen det är ju fiction, men ibland kan man inte kontrollera... Och när jag är sjuk gråter jag åt allt. Klassiskt exempel är när jag storgrät för att vi inte hade ketchup hemma, var väl 10-15år tror jag.
Anyhow, igår var det så sorgligt på slutet av UB och pga att jag är sjuk så blev det lite tårar. Fånigt egentligen det är ju fiction, men ibland kan man inte kontrollera... Och när jag är sjuk gråter jag åt allt. Klassiskt exempel är när jag storgrät för att vi inte hade ketchup hemma, var väl 10-15år tror jag.
Kommentarer:
Trackback