busepojk

Eftermiddagen ledde också till oväntat besök. Brodern kom förbi med sin son. Urkul såklart!
Lekte med Filip och hade kul. Han har sån energi... Två gånger klättrade han upp för hela trappan. Inte illa. Fast när han försökte ta sig ner också var det svårare att få honom att förstå varför det inte var så lämpligt.
När han skrattar sitt ljuvliga skratt och visar sin små tänder, åhh underbart! Att träffa honom är som att ta lyckopiller. Man mår så bra! Tror absolut han är en bidragande orsak till mitt välbefinnande nu. Jag mår bättre och hanterar min situation bra mycket bättre än för ett år sedan. Det ger mig den styrka jag behöver!!

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits