Emmaria - I love.

Igår eller i förrgår (minns inte riktigt..) såg jag en brittisk variant av programmet på trean om folk som spenderar över sin ekonomiska situation. Det handlade om ett ungt par där tjejen hade två cabrioleter, flera designerväskor, skor och andra dyra plagg. De köpte dyr mat som de aldrig tillagade och åt nästan alltid ute. Mycket pengar som bara försvann alltså...
Tjejen ombads sälja en hel del av sina designerprylar för att betala av den skuld de hade. Hon vägrade sälja väskorna eftersom de var en "investering", ekonomikvinnans kommentar var: Jaha, som aktier ungefär? med sarkastisk röst... Tjejen köpte designerväskor där det skulle synas att det var designer och att alla skulle veta att de var dyra. Men så gjorde de ett test med anonyma designer väskor och vanliga väskor. Folk på stan trodde att de dyra väskorna kostade struntsummor och att de billiga var dyra designersaker. Detta lilla test fick tjejen att ändra uppfattning och väckte samtidigt lite funderingar hos mig. Varför är det så viktigt att andra ska se på väskan hur dyr den är?
Jag har inga designersaker, det finns helt enkelt inte i min budget. Jag vill ha mycket att välja på framför ett fåtal dyra saker. Sedan är jag sådan att jag inte gillar när det syns var sakerna är ifrån och det spelar ingen roll om det är H&M, Peak eller Marc'O Polo. Det är ett intressant ämne det där tycker jag. Antagligen hade jag också velat ha en Bayswater om jag tyckte det var värt att spara länge för att köpa en, visst är många designerväskor snygga, det säger jag inget om, verkligen inte! Men att köpa dem bara för att det ska synas att de är dyra... Det förstår jag faktiskt inte. Hoppas den där tjejen fick hjälp med sitt sätt att se det ekonomiska på och kanske insåg att en designerväska inte är värt att bli skuldsatt för. Många designerväskor är ju snygga för dess design, dess form och kvalitet, det är så jag väljer väskor jag gillar, inte att de ska se dyra ut...