Emmaria - I love.

Det har varit en lång dag. Den började med storm och vindar. Samtal fram och tillbaka mellan släkt, bror, hemtjänst och andra... Flera kunde inte komma till dagens stora händelse, dopet av min brorson! Hans mormo, morfar och moster med sambo kunde inte komma pga vädret.
Vi kunde självklart ta oss dit. Men det blåste kan jag säga! På min gata kom vinden åt ordentligt och jag tappade faktiskt andan. Det är klart, med astma kanske man blir känsligare, men det var ändå en läbbig känsla.
Själva dopet gick bra. Fin kyrka och bra präst. Filip skötte sig exemplariskt. Skrattade och tjöt (positivt alltså..). Jag, som gudmor, stod därframme och höll honom en stund, tills dte blev tungt. Sedan fick jag hålla dopljuset.
Kyrkan var Örgryte Gamla kyrka, samma ställe som min morfars begravning var. Jag kan säga att jag inte hade ett minne av att kyrkan såg ut som den gjorde... Prästen var faktiskt också densamma, det berättade mamma. Jag minns inte. När jag tänker efter kommer jag bara ihåg mannen som spelade dragspel (morfar gjorde också det nämligen...). Ni anar nog att jag inte mådde så bra just då...
Men nu har jag ett fint minne från den kyrkan vilket känns bra!
Presenten blev nog också bra. Det var ju lite mycket påen gång, men jag tror de blev glada.