ventilering
Nu har det varit uppblåst debatt om det här med storlek 0 igen. Alla har åsikter och de flesta tycker det är "förskräckligt". Men diskussionen ser bara på detta från ett håll. De ser bara de som mår dåligt och skulle banta, medvetet, för att få den här icke-storleken. Aftonbladet hade en sju-åtta åring att testa size 0 kläder och de var lagom. Men snälla, jag är sååå trött på detta!
Jag är den storleken helt naturligt. Visst ett par kilon skulle jag nog inte må dåligt av, men jag är inte sjuk. Jag är nog vad som anses petite. Jag är 1.60 och väger något på 40 kilo (närmare än så blir det inte!). Storlek XS passar inte alltid mig, 34 sitter inte på mig som det gör på de flesta andra. Många plagg jag har är lösare i modellen än kanske kompisar som har samma plagg. På sistone har jag kommit över att jag tyckte det var pinsamt att gå till barnavdelningen, men där kan jag göra fynd. Och jag har inte större än 160 där heller. Provade en klänning på Zara för 12-13 och den var stor. Jag tycker alla stirrar sig blint på storleken i plagget, är det itne viktigare att det passar i sådana fall?
Säg så här: om man inte kan göra små plagg för att det finns de som då hetsar sig själv att komma i mindre storlek, ska vi då sluta tillverka stora plagg för att de storvuxna inte ska kunna äta mer och därmed växa?!
Åt bägge håll finns det två grupper, de sjukliga och de som faktiskt inte kan göra något åt sin situation.
Missförstå mig rätt nu, jag tycker det är galet med all smal-hysteri och det är bra att, delar av, modevärlden försöker agera. Men tänk på de som tvingas gå i tält bara för att det är skandal att det ska finnas små plagg... Satsar vi på jämlikhet borde vi tänka på långa, korta, smala, stora och de som är mittemellan. Inte antingen eller.
Argh! Jag blir lika irriterad varenda gång en journalist tar upp det här ämnet på någon av kvällstidningarna.
Jag är den storleken helt naturligt. Visst ett par kilon skulle jag nog inte må dåligt av, men jag är inte sjuk. Jag är nog vad som anses petite. Jag är 1.60 och väger något på 40 kilo (närmare än så blir det inte!). Storlek XS passar inte alltid mig, 34 sitter inte på mig som det gör på de flesta andra. Många plagg jag har är lösare i modellen än kanske kompisar som har samma plagg. På sistone har jag kommit över att jag tyckte det var pinsamt att gå till barnavdelningen, men där kan jag göra fynd. Och jag har inte större än 160 där heller. Provade en klänning på Zara för 12-13 och den var stor. Jag tycker alla stirrar sig blint på storleken i plagget, är det itne viktigare att det passar i sådana fall?
Säg så här: om man inte kan göra små plagg för att det finns de som då hetsar sig själv att komma i mindre storlek, ska vi då sluta tillverka stora plagg för att de storvuxna inte ska kunna äta mer och därmed växa?!
Åt bägge håll finns det två grupper, de sjukliga och de som faktiskt inte kan göra något åt sin situation.
Missförstå mig rätt nu, jag tycker det är galet med all smal-hysteri och det är bra att, delar av, modevärlden försöker agera. Men tänk på de som tvingas gå i tält bara för att det är skandal att det ska finnas små plagg... Satsar vi på jämlikhet borde vi tänka på långa, korta, smala, stora och de som är mittemellan. Inte antingen eller.
Argh! Jag blir lika irriterad varenda gång en journalist tar upp det här ämnet på någon av kvällstidningarna.
Kommentarer:
Trackback