en gång för mycket...

En kompis till mig har inte alls samma sätt att tänka och prioritera som mig. Fine, det måste man ju acceptera. Men när det gång efter annan visar sig att hon prioriterar alla utom mig, då är det mindre skoj. TIll mig heter det att hon har så mycket i skolan och blabla bla... Men det hindrar ju inte henne att träffa alla andra. Jag är dessutom inte besvärlig utan tycker bara det kan vara trevligt att träffas på en fika då och då. 
Tänk att jämföra henne med min kompis i Halmstad. Hur ofta har inte vi bestämt planer dagen innan, eller samma dag och vi har då alltid bott minst 15 mil ifrån varandra. Spontanitet och prioriteringar.
Nej, idag känner jag mig besviken. Måste sluta mesa och vara lite mer bestämd.

Kommentarer:
Postat av: susanna

Jag har precis samma problem. En kompis jag känt sen jag var 13 och umgåtts med nästan jämt fram till förrra året ändrade helt plötslig personlighet. Nu ställer hon in 50% av alla våra fikor via sms dagen innan utan att ange någon som helst anledning. Sen hör hon av sig och planerar in en ny träff, som hon sen ofta ställer in igen! Jag har också varit jätteförstående hela tiden, men nu har det gått så långt så att jag inte ens VILL träffa henne. Det är som om jag bara får obehagskänslor, och vänskapen är liksom "förstörd". Tråkigt att förlora en kompis, men man kan ju inte tvinga sig själv heller...
Kram

2006-05-17 @ 14:09:39
Postat av: Emmaria

Jag och den här kompisen har känt varandra sedan vi föddes typ. Vi växte upp bredvid varandra och har alltid haft god kontakt. Den här våren har hon haft mycket med skolan och det är ju fine med det. Men när jag får vet att hon har tid att träffa en massa andra kompisar och bara hittar på ursäkter till mig, då kännsd et rätt trist. Alla har vi väl våra stunder, men detta är mer än okej. Sedan hon träffade den kille hon numera bor ihop med har hon varit omöjlig att umgås med, men aldrig så illa som nu...
Hoppas det löser sig på bästa sätt med din kompis. Jag ska försöka samla mod och säga ifrån, men jag är inte så värst bra på det.

Postat av: cherrybop

Ja usch! Gu, vad jag känner igen det där... Man blir så trött och besviken på vissa ibland. Det är ju tyvärr så att man glider ifrån vissa gamla barndomskompisar, men det är ju inte så mycket man kan göra åt det. Du kommer helt klart hitta nya mer spontana (och ärliga) vänner, men innan dess kan det verkligen vara jobbigt (har jag själv fått erfara)! Hoppas det löser sig för dig tjejen!

2006-05-17 @ 17:25:05
URL: http://cherrybop.blogspot.com/
Postat av: Emmaria

jo att man glider ifrån sina barndomskompisar är ju inte så konstigt egentligen. Men jag har några som jag haft sporadisk kontakt med sedan barnsben och umgås mycket med i vissa perioder. Blir bara så besviken.
Spontana och ärliga vänner absolut det bästa! Dem finns också, men kanske är det dags att byta ut den här mog några nya..
Tack jag hoppas också att det löser sig.

2006-05-17 @ 22:57:54
URL: http://emmaria.blogg.se

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits