tönt
På jobbet har jag inga problem att ringa "viktiga" samtal. Jag ringer de mest konstiga ställen för att hitta den information som jag söker. Men när jag ska ringa samtal för egen vinning, då blir jag som en liten skolflicka. Nervös och rädd för att göra bort mig.
Jag har visserligen blivit bättre på det här, men det är nog en av de saker som jag måste skärpa mig på!
Lyft luren bara! Gah....
Uppdatering: Självklart var det inga problem alls. Sluta tönta mig!
Jag är tvärtom ;)
Kul att du är tillbaka, men synd att du är sjuk!
Tack och lov att du är tillbaka. Med både dig och Hotspot på resande fot har jag haft noll modeinspiration. Hoppas du hade trevligt på din resa!
åååh vad du är rar!
Vad jobbar du som
Matilda: Jag önskar att jag var inget av det! Tack vad kul att du säger det :) sjuk är sådär skoj...
Tillie: Åh vad kul att höra! :) Ska försöka att var lite modeinspirerande då.. Resan var väl sådär eftersom jag var sjuk, men jag såg Östersund igår.. Woho!
äza: tack..
Lisa: Traffic/projektledarassistent på en reklambyrå.
Sånt där händer mig också. Men det är skönt när det är över och man har klarat det...
Precis, för oftast så gör man ju det mycket jobbigare än vad det behöver vara... Eller så är det för mig åtminstone.
Känner igen det där. Hela dagen går åt till att lösa en massa problem via telefon på jobbet, men när jag ska ringa ett enda privat samtal så är det STOPP!
Verkar som om jag inte är ensam om det här, vi får rycka oss i kragen och öva helt enkelt. Man stärks av att göra alla dessa grejer!
Jag resonerar som så att på jobbet är jag inte jag utan företaget och då kan jag ringa och säga vad som helst. Men när jag ringer privat så ringer jag som mig! Och då måste jag leva upp till en himlans massa, har jag fått för mig...