Emmaria - I love.

Nu har jag fått tillfälle att gråta en skvätt, men bara väldigt lite faktiskt, fundera och fokusera. Jag är fortfarande väldigt irriterad hur han beter sig mot mig och sättet saker går till på. Men det enda jag kan göra är att samla information så jag vet vad som gäller och kunna hävda mig.
Jag är med i Civilekonomerna så dem ska jag ringa imorgon. Mamma är med i HTF och har goda kontakter där som hon ska tala lite med. Sedan har jag en pappa som arbetar med arbetsgivar-frågor och kan ge tips och råd han med. Pappa har ju själv haft många anställda så han vet ju hur man ska agera, vilket min chef inte har lärt sig.
Jag har ett avtal och det ska han inte tro att han kan kringgå. Gick igenom hela samtalet med mamma och insåg vissa grejer. Vad skönt att ha henne och kunna tala med henne. Hon och jag är väldigt lika på det viset att vi är känslo-människor. Pappa är coolare och kan ha saker liggande i huvudet utan att visa vad han egentligen tycker. Om man inte känner honom då vill säga... SÅ det är skönt att ha båda delarna hos mina föräldrar.
På ett sätt är det ju inte katastrof, jag har ju skolan och ett annat extra jobb, men jag behöver verkligen de här pengarna eftersom jag inte studerar heltid och sådär. Dessutom skulle jag ju varit där i sommar men det ser ju ganska mörkt ut nu.
En sak är lite jobbig och det är att jag har en kompis som sökt jobb på vårt kontor, henne kan jag ju inte direkt prata med om det här. På ett sätt borde hon ju få veta hur han är, men å andra sidan skulle en annan man vara hennes chef. Plus att hennes jobb är mer definerat än vad mitt är.
Jag måste försöka fokusera på nuläget. Och inte låta detta påverka hur jag agerar mot arbetskamraterna. Kunderna märker det aldrig, men kollegorna har märkt att jag varit irriterad idag...
Får ta en low kväll, kanske göra popcorn och mysa framför tv:n för att imorgon vara mitt vanliga jag. Men jag kommer knappast vara annat än neutral mot min chef. Varken mer eller mindre.