ideal
Jag känner enorma krav på mig att lyckas. Hela tiden ska man vara perfekt. Kläderna ska vara snygga, välmatchade och av hög kvalitet. Håret ska glänsa och ligga på plats, make-upen ska finnas där men inte synas. Ryggen ska vara rak, kroppen ska vara smal, vältränad och fit.
I skolan/på jobbet ska man vara framstående och ha siktet högt. Vara nöjd känns inte aktuellt utan hela tiden ska det kämpas mot högre mål!
Fortsätter vi leva med dessa krav på oss, då kommer samhället kollapsa.
Tänk på de som växer upp nu, eller våra kommande barn. Vad ska de tro om världen?
Det finns många krav där det nog handlar om val och personligheten. Men det finns också krav som man inte kan komma ifrån. Kroppsidealet är ett typiskt sådant.
I Hollywood bantar de flesta skådisar, det handlar om personliga tränare, dieter och specialkost. Allt för att vara perfekta, eller åtminstone ge sken om det.
Samtidigt som allt fler mår dåligt av det smala idealet så blir många allt större. Skräpmat äts och man har inte tid att laga måltider och äta tillsammans som en familj. Jag har alltid uppskattat våra middagar på helgerna, under veckan åt vi bara lättare måltider tillsammans. Det är många som inte lever på det sättet, där familjemiddagar är något som sker vid enstaka tillfällen. Inte för att det är fel, men jag tror att man slarvar med maten alldeles för mycket. Antingen slarvar man på det viset att man inte äter alls, eller så äter man fel. Vilket man än gör så är dte inte bra för kroppen och konsekvenserna kommer att komma ifatt än så småningom.
När ska vi sluta behöva vara så perfekta hela tiden? När ska vi kunna känna att det vi är, att det räcker alldeles lagom?!
Jag känner som sagt oerhörda krav på mig själv. Att hela tiden klara mer än vad jag egentligen har kapacitet att göra, men jag ser ju så många andra som klarar det, varför skulle då inte jag kunna?!
Ibland måste jag tänka att bilder i tidningar är retuscherade, de har inte sådär perfekt hy, hår och kropp. Och om bilden är i dagliga livet, ja då måste jag inse att de gör inte annat än träna, äta och fixa sina kroppar. De har stylister, frisörer och sminköser.
Lösningen, vad är den?! Jag vet inte, jag hjälper väl inte direkt till att förbättra världen heller, men jag inser att något drastiskt måste ske. Samhället kommer allt mer att delas upp och idealen kommer bli helt osannolika.
Jag vill få vara nöjd med den jag är och det jag gör. Det är en känsla jag knappt minns. Visst kan jag vara glad över att ha klarat av något, men jag fokuserar alldeles för mycket på det jag inte klarar av eller gör. Sorgligt men sant!
Bra skrivet!
Ibland undrar man vart världen är på väg. För ett tag sedan fick jag höra mitt sexåriga kusinbarn (som är väldigt smal och alltid varit det) säga att hon är tjock och att hon inte ska äta det och det... Det är så hemskt att barn överhuvudtaget ska behöva tänka på sådant. Usch...
du är konstig :S en sån där amatör skrivare som leker Frida-reporter! uhh. mår illa!
Men herre gud .. jag tror inte hon försöker va något .. hon skriver bara sina tankar .. tycker det är bra.. för det är faktist sant.. vad är igentligen perfekt eller normal ? finns det något som borde heta så igentligen ?..
Men herre gud .. jag tror inte hon försöker va något .. hon skriver bara sina tankar .. tycker det är bra.. för det är faktist sant.. vad är igentligen perfekt eller normal ? finns det något som borde heta så igentligen ?..
Tänk vad skönt det skulle vara om alla bara kunde acceptera varandra och sig själv som de är..
Julia: Tack. Fy vad hemstk! Det är precis sådant jag tänker på. Ett barn ska inte förstå innebörden i sådant. Det är helt fel.
Sara: Nej där har du fel. Detta är min blogg och då får jag skriva om det som jag väljer att skriva om!
Liza: Du har rätt jag försöker inte vara någon utan skriver bara mina tankar.
Isabella: Ja det hade nog varit mycket bättre.
ja, jag förstår vad du menar och kan i stor utsträckning hålla med dig om det mesta. och som du själv skriver, kändisar har en staff som fixar håret, hjälper dem med träning och kost. de har stylister och otroliga mängder pengar så att de kan betala för sina perfekta vita tänder, soldusch varje vecka och kläder medelsvensson bara kan drömma om. men visst är det svårt att få detta inpräntat: de är ju inte som vi andra vanliga döda. medierna hakar på, framställer dem som ideal vi andra ska eftersträva.
men problemet ligger också i att vår egna insikt och självdistans inte har hunnits utvecklas i takt med den perfekta kändiseliten. vi måste börja inse att de inte är ideal, utan vanliga människor som har möjligheten att framställa sig själva som ouppnåliga ideal med hjälp av ekonomiska resurser. och att vi inte behöver efterlikna dem för att vara framgångsrika eller vackra. vi måste börja inse att det inte är på riktigt, utan ett skal skapat av hollywood.
förhoppningsvis lär vi oss med tiden, innan det är standard för dagisbarn att sminka sig och gå på diet.
Känner likadant. Våra tankar möts väl då och då när jag ligger och undrar varför jag egentligen gör alla löjliga sit-ups endast för att se bra ut. Det är patetiskt egentligen, eller självklart är det här ett problem men min syster blev nedslagen och förlamad för ett årsen när hon va i USA. Hon har det inte lätt =/ Inte dom som letar efter mat och vatten varje dag och inte har något annat i tankarna heller. Eller dom som konstant är rädda för att snart kommer just deras hus bli träffat av en bomb eller liknande. Är världsförälder i Unicef =) Kom in på HELT fel spår nu men jag ville också skriva av mig lite...=) Stå på dig!
Bra skrivet gumman! Släpp kraven på dig själv, ingen är perfekt! :)
Bra skrivet Emmaria!
Jag tänker på sådant där hela tiden... precis allt som man måste höra, precis allt som man måste vara hela tiden... det är naturligtvis mycket med utseendet att göra, man ska se perfekt ut hela tiden och vara klädd i det senaste, men sedan tänker jag oxå på de saker som jag måste göra.... jag måste verkligen ta en magisterexamen nu för det känns inte som det räcker med en kandidat... fråga mig inte varför... och jag måste ha en snygg och ambtiös man och bo i ett fett hus och sedan skaffa barn och samtidigt ha ett bra jobb... och har jag inte fått allt och det är pefekt så känner jag mig totalt misslyckad... och det är hemskt att gå omkring och tänka på sådana saker hela tiden....
Nu ska jag sova och försöka inse att jag och vi alla duger som vi är... för det gör vi... =o) Godnatt!
Det hade lika gärna kunnat vara nåt jag själv skrivit. Håller med dig!
Bättre än någon Frida-reporter =) Bra skrivet!
Håller med dig, tycker också så. Jag tycker bara man ska leva gott, kanske inte äta FÖR mycket, men så man mår bra. Varför ska vi gå och oroa oss mkt. Det fanns ingen atkinsdiet eller fullkornsvåfflor för 50 år sedan och de klarade sig utmärkt, för att de lvde sunt och inte stressade ihjäl sig för att vara perfekta.
Sen får man försöka koncentrera sig på det som är bra! För jag tror att det finns mycket mer som du klarar av, än inte =)
Kram på dig!
Verkligen jättebra skrivet! Jag tycker du borde skicka in ngt liknande till ngn tidning. Du borde satsa på att bli skribent. Och kom ihåg, alla andra: Falskt beröm är sämre än en sann och ärlig kommentar! Den som får den ärliga kommentaren lär sig, den som får det falska berömmet fortsätter på samma stig!