mina ord
Ibland är det intressant när man läser något som någon annan skrivit och det känns som att man kunnat skriva det själv. Jag brukar läsa Aftonbladets Singeldagböcker, de är underhållande. Ibland stämmer de med vad jag tycker, ibland inte alls. Idag fastnade jag för dte som Singel-Hanna skrivit, som absolut stämmer på mina egna åsikter.
"I dag firar mina föräldrar 40-årig bröllopsdag. Det är stort. Och de är det finaste paret som finns.
När jag konstaterar att äpplet ibland faller långt ifrån trädet säger de att jag också kommer vara gift så länge.
När jag väl hittar någon.
Det känns bra att tänka så, för jag vill verkligen ha det de har. Det finns faktiskt inget som skrämmer mig mer än tanken på att aldrig få uppleva det. Men hur ska det gå till, frågar min syster frustrerat. Du fastnar ju bara för otillgängliga killar.
Jag protesterar fast jag vet att hon har rätt.
Killarna jag har gillat genom åren har alla en sak gemensamt. De har alltid passet i innerfickan – redo att fly landet vilken sekund som helst.
Jag vet inte varför det är så. Kanske är det först då jag vågar känna efter. När jag vet att det ändå är kört.
Men det är nog dags att jag ser över hur jag tänker och beter mig. För ordet singel kan ha flera betydelser: Ensam. Enkel. Ogift. Undertröja. Eller grovt rent grus.
Och jag är helt på det klara med att jag absolut inte vill vara något av ovanstående – tills döden skiljer mig åt. " Utdrag från Aftonbladet.se
Jag vill också ha det som mina föräldrar har det. Men de träffades när de var 16 respektive 18. Och hur gärna jag än vill är det svårt att fixa till. Det jag eftersträvar är deras typ av relation, sättet de fortfarande tycker om varandra och hur de är lika, men ändå olika. När jag sade detta till mamma i förbifarten häromdagen så tyckte hon att jag inte skulle tänka så. Kanske finns det en underligande oro för att jag ska bli som hennes moster Evy. Ensam och utan barn.
Det hoppas jag verkligen inte, men jag har träffat på en hel del grodor. Och vad gör man när man lämnat en del av sitt hjärta till någon, som inte vill ge det en ärlig chans? Då blir det svårare, det kan jag berätta!
Alla dessa funderingar, tidigt en måndagsmorgon!
"I dag firar mina föräldrar 40-årig bröllopsdag. Det är stort. Och de är det finaste paret som finns.
När jag konstaterar att äpplet ibland faller långt ifrån trädet säger de att jag också kommer vara gift så länge.
När jag väl hittar någon.
Det känns bra att tänka så, för jag vill verkligen ha det de har. Det finns faktiskt inget som skrämmer mig mer än tanken på att aldrig få uppleva det. Men hur ska det gå till, frågar min syster frustrerat. Du fastnar ju bara för otillgängliga killar.
Jag protesterar fast jag vet att hon har rätt.
Killarna jag har gillat genom åren har alla en sak gemensamt. De har alltid passet i innerfickan – redo att fly landet vilken sekund som helst.
Jag vet inte varför det är så. Kanske är det först då jag vågar känna efter. När jag vet att det ändå är kört.
Men det är nog dags att jag ser över hur jag tänker och beter mig. För ordet singel kan ha flera betydelser: Ensam. Enkel. Ogift. Undertröja. Eller grovt rent grus.
Och jag är helt på det klara med att jag absolut inte vill vara något av ovanstående – tills döden skiljer mig åt. " Utdrag från Aftonbladet.se
Jag vill också ha det som mina föräldrar har det. Men de träffades när de var 16 respektive 18. Och hur gärna jag än vill är det svårt att fixa till. Det jag eftersträvar är deras typ av relation, sättet de fortfarande tycker om varandra och hur de är lika, men ändå olika. När jag sade detta till mamma i förbifarten häromdagen så tyckte hon att jag inte skulle tänka så. Kanske finns det en underligande oro för att jag ska bli som hennes moster Evy. Ensam och utan barn.
Det hoppas jag verkligen inte, men jag har träffat på en hel del grodor. Och vad gör man när man lämnat en del av sitt hjärta till någon, som inte vill ge det en ärlig chans? Då blir det svårare, det kan jag berätta!
Alla dessa funderingar, tidigt en måndagsmorgon!
Kommentarer:
Trackback