Emmaria - I love.

Det är ku l det här med bloggen. Ibland märker man hur bra den kommer till pass. Ibland när jag vill ha tips och råd, men även för att jag själv ska komma ihåg saker. Skrev tidigare idag om de jobbiga människorna på mitt jobb. När jag förut skulle återberätta detta för mams hade jag glömt av vilket ord min kollega kallade dem. Ta-da, fram med bloggen och där stod det, svart på rosa. Jag visste att jag gillade min blogg av en anledning :)

Går här i valet och kvalet om jag ska avslöja mig själv med att lägga upp en bild. Men jag har inte riktigt bestämt mig om det ännu. Så den som läser får se!

Funderade lite på om det är någon jag känner som läser min blogg. Jag pratar aldrig om bloggar med mina kompisar. Den enda som jag gjorde det med i somras tog ungefär två dagar, eller hur var det nu, på sig innan hon fattade att jag hade en egen och vilken som var min. Någon som tror sig veta vem jag är? Skicka då gärna ett mail [email protected] eller lämna en kommentar, men helst inte med mitt efternamn! :)
Det är inte det att jag inte står för det jag skriver, det känns bara lite läbbigt att avslöja mig på något vis. Jag sitter själv på vagnen ibland och funderar på omtjejen till vänster om mig, eller hon som just gick på ar en blogg. Och kanske ärdet hon som är... Eftersom deras stilar är lika. Ja visst låter det galet, men i blogg-världen vet man en del om varandra, men det som är det bästa är ju att man själv väljer vad som ska avslöjas!

Jag kan ha som en provanställning, jag kan lägga upp en bild över dagen och känna hur jag känner det. Blir det jobbigt tar jag bort den.. Äh jag vet inte. Nu flummar jag bara känner jag.
Då finns bara ett botmedel! Sömn!

baci!