Emmaria - I love.

I helgen när jag var i Halmstad kom jag och min kompis att diskutera att bo i stad eller i en mindre ort. Jag har alltid sagt, och det står jag för, att det är i Göteborg jag vill bo. Det är den här staden som gäller i själ och hjärta. Lagom stor och lagom liten. Jag tycker att min uppväxt var ideal. Att bo i ett område där jag kunde springa ut och leka, grannarna var jämnåriga och det var en härlig stämning. Visst det var skyddat från mycket, men vad gör det när man växer upp?!
Den andra fördelen att det tar 20-25 minuter att hamna mitt i centrala stan, en kvart till närmsta "köpcentrum" med H&m, McDonalds mfl. Fick jag välja helt fritt önskar jag att mina, eventuella, barn får växa upp på samma sätt. Jag har alltid kännt det som att jag bott i Göteborg, men ändå inte. Det är ju en Göteborgs stadsdel, men det var, som sagt, väldigt skyddat.
Min kompis är uppväxt i en mindre stad och har helt annan uppfattning. Man måste bo så man kan gå överallt i city, men ändå ska man ha hus.
Våra diskussioner gick fram och tillbaka, ingen av oss ville direkt ge oss. Jag tror att hon måste bli lite realistisk och hon tycker att jag borde flytta till en småstad i ett halvår för att få perspektiv.
Det lockar mig inte alls.
Även om jag alltid sagt att jag är en stadstjej, skog, smuts och klibb är inte min grej, så inser jag nu när jag bor i centrala stan att det finns gränser för allt. Jag vill bo i Göteborg, men det behöver inte vara på spårvagns/cykel avstånd överallt.
Tänk bara att inte kunna shoppa på söndagar, eller att affärerna stänger vid två (!) på lördagar. Tacka vet jag Nordstan som stänger 18.00 på lördagar!

Vad säger ni, är det city eller landet som gäller?