spontant
På spårvagnen hem träffade jag på en trevlig man. Det började med att jag tappade min handskar och han gav mig dem. Så kommenterade han dem, något om att de måste varit dyra.. (inte direkt, men de ser väldigt snygga ut!) Sedan satt jag där och lyssnade på min Mp3-spelare. Så höll han upp telefonen där han hade skrivit ett meddelande, som jag tror var till mig. Blev lite otydligt just den grejen, så konverserade vi lite granna och efter en stunds tystnad återgick jag till musiken. Sedan gick han av och vinkade och sade hejdå och ha det bra.
Kanske låter det här som något otrevligt eller påträngande, men det var absolut raka motsatsen! Han var riktigt trevlig och spontan bara. Härligt att se här i stela Sverige!
Kanske låter det här som något otrevligt eller påträngande, men det var absolut raka motsatsen! Han var riktigt trevlig och spontan bara. Härligt att se här i stela Sverige!
Kommentarer:
Postat av: Julia
Det är så konstigt, för i många andra länder pratar man hej vilt med främmande människor. Men i Sverige är vi verkligen blyga och vill inte tränga oss på någon. Det är ju både bra och dåligt, men man blir ju förvånad de få gånger en okänd människa börjar prata med en... :) Det är så typiskt "lagom-Sverige". :D
Postat av: Emmaria
Det är så fånigt att man är sådan! När jag åkte hem från fjällen för några veckor sedan så försökte jag snacka lite med en kille som satt på sätet mittemot (det var typ max 10 pers på bussen) men han verkade bli supernervig av det så jag slutade försöka.. Så länge man känner av lite när man ska fortsätta pusha eller vända sig till någon annan istället, då ska man bara go for it!
Trackback