Morfar
Nu fick jag en massa tankar om morfar...
Det var ganska intressant för när morfar gick bort så fick jag flera gånger frågan om jag stod nära min morfar. Det tyckte jag först var en väldigt märklig fråga.
Han var min morfar, vi var av samma kött och blod. Om inte han funnits hade inte jag funnits. Klart han stod mig nära!
Men sedan har jag fötstått att han faktiskt stod mig nära, men för mig är det så naturligt. Morfar var en person som hjälpte till när det behövdes, han hade kloka råd att ge, berättade gärna om egna erfarenheter och lyssnade gärna. Han fanns där.
De sista åren var han extra känslosam eftersom jag tror att han insåg att det började närma sig. Han hade ett sätt som fick mig att känna mig så trygg.
Det var ganska intressant för när morfar gick bort så fick jag flera gånger frågan om jag stod nära min morfar. Det tyckte jag först var en väldigt märklig fråga.
Han var min morfar, vi var av samma kött och blod. Om inte han funnits hade inte jag funnits. Klart han stod mig nära!
Men sedan har jag fötstått att han faktiskt stod mig nära, men för mig är det så naturligt. Morfar var en person som hjälpte till när det behövdes, han hade kloka råd att ge, berättade gärna om egna erfarenheter och lyssnade gärna. Han fanns där.
De sista åren var han extra känslosam eftersom jag tror att han insåg att det började närma sig. Han hade ett sätt som fick mig att känna mig så trygg.
Kommentarer:
Trackback