Emmaria - I love.

Börjar känna mig nervös inför morgondagen. Jag ska ha telefontid med min doktor och kommer då få besked på mitt blodvärde med reserverna. (Vid kroppen har reserver där man sparar järn för att kunna använda då det är för lite i blodet)

Jag börjar bli nervös för vad hon kommer säga. Det finns ett par olika underöksningar man kan göra för att klargöra vad det är för fel. Den enda jag inte gjort hittills är att få ett rör i fel kroppsdel. If you get what i mean. Skulle egentligen gjort den undersökningen i somras, men då hon erkände att hon hade småa hopp oom att hitta något avbokade jag tiden och sköt det på framtiden. Jag har redan gjort en undersökning med ett rör ner genom  matstrupen. Inget att rekomendera, jag skakade och svettades på hela kroppen. Pappret på sängen var blött då jag reste mig upp.

Egentligen finns det bara en sak som är bekymret och det är mitt matintag.  Jag är väl oroad över vad hon kommer säga om det. Har gått hos dietist tidigare men eftersom jag inte är vegetarian kan de egentligen inte säga något. De ger tips om vad jag ska äta och hur mycket och ofta, men det hjälper mig inte direkt. Nu har jag en remiss till en ny dietist men väntetiden är upp till ett år.

Magen är orolig känner jag. Dessutom är det lite konstigt att prata om sådana här saker i telefon. Det är så opersonligt och ger inte direkt tillfälle till stunder att tänka efter och ställa frågor.


Det är av den här anledningen som jag ikväll har funderat mycket på kläder till lördag. Skönt att tänka på det lättsamma istället för det jobbiga. Jag kan inte gå och fundera på allt det jobbiga hela tiden, då knäcks jag!


Det är så sjukt, under dagen är det vissa tankar som återkommer ständigt, och de gäller mat.
Ska jag äta, nej.
Borde jag, ja.
Vill jag, nope!
Ständigt upprepar detta sig. Blir trött bara av de tankarna. Men de senaste dagarna har jag kännt mi så svag, på ett sätt som jag inte gjort på ganska lång tid och det gör mig orolig. Det är svårt att göra något man vet att man borde då det tar emot i varenda muskel och tanke.
Jag dricker mycket vatten, det får jag egentligen inte. Det har jag egentligen inte fått göra sedan jag var 13-14år. Visst jag får dricka ett glas vatten ibland, men är jag törstig ska jag dricka saft, juice eller liknande. Allt för att få i mig lite energi. Men det är så gott att dricka flera stora glas med vatten, känna hur det renar och gör mig fräschare.

Kanske borde fråga paps om jag kan få gå några gånger och tala med min psykolog igen. Jag känner hur mina tankar bara blir mer ensidiga och det känns fel men jag har inte ork eller lust att göra något åt tankarna själv. Tidigare har hon hjälpt mig att stärka mig och inse mina möjligheter och fördelar. Att lära mig att dela på de onda tankarna och de goda.
Hon öppnade mina ögon på hur jag fungerar, vilket sätt som fungerar, men nu det senaste har det inte fungerat.
Eftersom det är så mycket problem brukar jag då jag är sjuk (det är dessvärre oftast några dagar per månad som jag blir sjuk hemma i sängen) få ge mig tillåtelse att gå ner mig ordentligt. När jag sedan är frisk igen har jag ny kraft att orka ta itu med allt jobbigt och kunna ta det lättare utan att det drar ner mig.
Men det senaste har jag fått vara så stark hela tiden. Dessutom har jag inte varit sjuk särskilt mycket, bara krasslig en dag här och en dag där. Då hinner jag inte samla kraft vilket innebär att jag nu går på lågvarv.

Nu blev det lite svamligt känns det som. Jag ska värma lite glögg, försöka tänka lite positivt, kanske är det SATC eller så läser jag en bok. Sedan blir det sängen och lite sömn.
Imorgon närmar sig allt mer...