Emmaria - I love.

Vaknar och allt känns bara kasst!

Vädret är trist, det är bara ett ord som beskriver vad jag ser utanför fönstret: Grått!
Känner att jag blir galen, på allt. Har en massa planer, men kommer mig inte för att göra någonting. Hur kasst är inte det!?!

Borde verkligen åka och träna, för då kommer jag att känna mig lite bättre. Så det är planen so far, peppa upp mig för att åka till träningen!

Skulle träffa en kompis för en fika, men har inte fått något svar ännu. Hade lite halvt om halvt pratat om att träffa K ikväll, men han velar in i det sista och jag är riktigt tveksam till om vi kommer ses. Ses vi inte ikväll kommer det nog dröja ett bra tag tills nästa gång! För dte är så vi fungerar.
Vi har en helt egen kultur, det vi har och är (är och är, men ja vad ska jag skriva...) kan inte förklaras och inte heller förstås av utomstående.
Blir så trött på kompisar som bara skriver av allting som svart och vitt.

En perosn som man har en historia med och den relationen till som jag har till K, den går inte att förklara och jag önskar att folk bara kunde lägga ner. Varför vara så präktiga hela tiden? Åhhh... Nu blev jag irrieterad igen. Okej om det handlar om att vilja det bästa för mig, men det känns inte som om det är så.

Vissa verkar bara vilja glänsa, fine jag har inte pojkvän/sambo/fästman, men varför klanka ner på mig för det?!


Som sagt, allt är usch!