Emmaria - I love.

Ja hur tänker man då man ska klä sig för olika tillfällen.
Jobbet/skola, date, umgås med vänner, släktträff, middagsparty eller utekväll.

De flesta har nog lite varierat mellan dessa tillfällen, men jag tycker att i dagens samhälle blir skillnaden allt mindre. Det är lite synd men jag försöker att variera mina stilar efter tillfälle.

När jag ska till jobbet tänker jag oftare på att vara bra klädd. Det är inget direkt krav där eftersom de flesta inte verkar intressera sig alls för sitt utseende, ganska vanligt i reklambranschen. Men har jag jeans på mig försöker jag att vara lite snyggare upptill för att väga upp det.
Gångerna då jag haft sneakers till jobbet är lätträknade, efter att blivit upväxt med en pappa som har kostym, slips och vit skjorta varenda dag så får man en viss instälnning.

Skolan är lite mer blandat, det händer ofta att jag bara slänger på mig jeans, kofta och sneakers eftersom jag alltid har åkt till skolan tidigt som tusan. Oftast har jag åkt hemifrån strax före sju och då känns allt som inte är mysigt och bekvämt helt fel!


De sällsynta tillfällen då jag går på date, eller är medveten om att jag är på date (jepp, vanligt!), brukar jag ta något favoritplagg på mig. Då vet jag att jag har något snyggt och bekvämt på mig. För på en date vill man ju visa sina bästa sidor och det gör jag i mina favoritplagg.

Med vänner är jag som en kamelont. Jag har en väldigt varierad vänkrets. Å ena sidan de som drar på sig jeans och en tröja och å andra sidan de som är lika itnresserade av kläder som jag är. Däför klär jag "ner" mig med de i jeans och tröja och anstränger mig lite extra med de som är likasinnade.

Släktträff sitter i ryggraden på mig, då klär man sig lite extra snygg! Enda gången jag haft jeans hos farmor och farfar är om vi åkt dit för en fika en eftermiddag eller jag träffar dem utan planering. Mormor, och då morfar levde, brydde sig inte så mycket men jag försökte att klä mig okej ändå.
Inom familjen brukar vi alltid kolla av vad de andra har på sig så att vi hamnar på samma nivå, tar pappa skjorta och slips kan jag inte ta jeans, det blir så fel.

Middagsparty innebär för mig en snygg jobboutfit. Jag tar snyggare byxor och skjorta eller en snyggare tröja upptill. Men ändå relativt klädd om man säger så.

På party kan jag visa mer hud, men man ser mig inte i djupa urringningar eller kortkorta saker. Det är inte min stil och jag har alltid haft den inställningen.


Jag skrev ju att jag är en kamelont och det är väldigt sant, jag ändrar mig efter tillfälle, vänner och bekantskapskretsar.
Som nu på lördag, då kan jag inte vara för trendig. Det skulle missuppfattas. Jag kan inte klä mig för fint heller, för då skulle vissa tro att jag försöker lyfta på näsan och vara något förmer.
Inget av det stämmer ju, men jag vill inte gå på en fest där jag uppfattas på något sätt som inte är sant. Därför anpassar jag min klädsel i viss mån för att slippa sådant.
Det har nämligen varit flera gånger då jag fått höra kommentarer om jag varit för snyggt klädd. Eftersom det är så onödigt har jag nu börjat att tänka på det. Löjligt att jag gör egentligen.
Det är ju inte som att jag ändrar på vem jag är bara för att jag anpassar min stil. Innanför kläderna är jag samma gamla Emmaria! Det är bara mitt yttre som anpassas :)


Jag har inte tänkt så mycket på kamelont-fenomenet förrän jag läste en bok där de kom fram till att en av karaktärerna var det. En bok av Jane Green, minns inte vilken men de är så bra allihopa!