Lunch
Det tar emot att äta varje dag eftersom min kropp blir helt slut efteråt. Istället för att känna mig pigg då jag fått mat i mig så mår jag istället sämre än innan! Svinjobbigt!
Någonting står inte rätt till, ska rådfråga en dietist. Väntetiden är upp till ett år för att komma till en på sjukhuset så jag ska gå privat också.
Idag blir det köttfärspaj, hemmagjord. Kanske inte världens roligaste lunch, men jag är lite snål när det gäller att handla lunchen varje dag! Dessutom äter jag ju bara hälften och då känns dte ännu mer som slöseri.
Hej!
För att muntra upp i vintermörkret bjuds du in till att delta i ett Aladdin personlighetstest på min adress
testade och gillade inte alls mitt resultat... :) Men lite skoj var det väl...
hej. jag har läst din blogg ett tag, och jag har märkt att du verkar ha ett lite konstigt förhållande till mat. Har du anorexi eller något sånt? Du behöver förstås inte berätta det för en främling som jag :) men jag skulle gärna vilja veta. ha det!
sofia: Jag har en ätstörning, det ger mig en väldigt konstig relation till mat.
Just detta inlägget låter märkligare än det är.. Men jo min relation till mat är inte helt sund. Vissa stunder mår jag bättre, andra sämre! Den här hösten har varit sämre.. För även om jag på många sätt är medveten om detta problem så kan jag inte ändra mina tankar. Det är svårt att förklara...
jag hoppas att det går bra för dig :)
sköt om dig
tack Bella för omtanken, det värmer :)
Det är jobbigt sånt där. Man vet själv att man inte har ett bra förhållande till mat, men ändå så kan man inte tänka på ett annat sätt. Har levt med det ett par år nu, och det är inget jag ens skulle önska min fiende kan jag säga. Det värsta är nog att dom som inte själva är i den situationen förstår en, det går faktiskt inte "bara att börja äta normalt igen"! Hoppas att du "kryar på dig" så småningom i alla fall! Kramar!
okej, jag hoppas att du kryar på dig. det låter jobbigt.
Kristina: Nej precis så är det för mig. Jag vet att det finns där. Men tankarna om en smal kropp och de negativa tankarna om att äta tar över.
Nej jag skulle inte heller önska någon annan det. Och jag möter så många som tror att de förstår men märker snabbt att de inte har en susning. Dessa tankarna måste delas, man kan itne sätta sig in i det bara sådär..
Tack, jag hoppas situationen kan bli sundare :) Kram!
Sofia: Tack Sofia, det är jobbigt men jag får ha tron på det... :)