osminkad sanning?
Kvällens fundering krestar kring en kommentar jag fått. Nämligen huruvida jag hade smink på mig eller inte. Detta sagt med en fundersamt tittande blick. Vid tillfället hade jag min vanliga vardagsmake, vilket i ärlighetens namn inte är nämnvärd skillnad till partymakeupen. Till vardags har jag mascara, sveper iD-puder över mitt face, lite concealer för att dölja det mörka under ögonen och en dutt rouge för att pigga till det.
Detta trodde killen i fråga helt säkert inte var något smink alls. Det var en komplimang, det vet jag. Men jag kan int elåta bli att fundera på hur lättlurade killar nog kan vara då det gäller kvinnliga knep.
Nåväl, vacker utan spackel kommer jag att tänka på. Smink är ju inget viktigt för mig även om rouge och mascara är ganska trevliga produkter att ta till i det dagliga.
En annan kille frågade mig för många år sedan hur det kom sig att jag inte målade mina ögonbryn. Något jag blev lite störd över, kommentaren alltså. Eftersom jag visste hur knäpp jag ser ut då, men också varför det ens fanns en fråga till det.... Det finns märkliga killar.
Jag gillar nog den förstnämnda typen mer, alla gånger!
Detta trodde killen i fråga helt säkert inte var något smink alls. Det var en komplimang, det vet jag. Men jag kan int elåta bli att fundera på hur lättlurade killar nog kan vara då det gäller kvinnliga knep.
Nåväl, vacker utan spackel kommer jag att tänka på. Smink är ju inget viktigt för mig även om rouge och mascara är ganska trevliga produkter att ta till i det dagliga.
En annan kille frågade mig för många år sedan hur det kom sig att jag inte målade mina ögonbryn. Något jag blev lite störd över, kommentaren alltså. Eftersom jag visste hur knäpp jag ser ut då, men också varför det ens fanns en fråga till det.... Det finns märkliga killar.
Jag gillar nog den förstnämnda typen mer, alla gånger!
Kommentarer:
Trackback