det sitter i längden?
Själv har jag haft flera pojkvänner och killar som jag varit intresserad av som varit långa. Mina långa kompisar har tyckt att jag kunde hålla mig till kortare killar, jag som kan det.
Men men, kärleken är blind och jag råkar fastna för långa killar. Fast jag får lida av det i form av nackspärr... Men det är det värt :-)
Jag har alltid gillat killar som på något vis kan ta mig i sin famn och så känner jag mig trygg. Inte för att jag är rädd och behöver det... Utan mer för att jag gillar den där känslan, äh jag kan inte förklara det.
Vem vet förresten, min drömkille kanske visar sig vara 1.65. Fast det hoppas jag inte... Men det sitter inte i längden, eller?!
nä det sitter nog inte i längden. men ock är längden det enda krav jag har utseende mässigt på killen. han måste vara längre än jag! o jag är 169 cm, mitt ex var 189, precis lagom. :)
nä det sitter nog inte i längden. men ock är längden det enda krav jag har utseende mässigt på killen. han måste vara längre än jag! o jag är 169 cm, mitt ex var 189, precis lagom. :)
Nej det sitter väl inte i längden, men om jag ska hitta något gemensamt över de stolpskott (skämt åsido) jag träffat på mer eller mindre seriösa sätt så är nog längden det enda de har gemensamt.
Jag är 1.59 och mitt ex var 1.95. Lite väl långt, när man ser kort ser man vilken enorm skillnad det var på oss. Men det var ju personen innanför jag ville ha :-)
Och vill man jämföra sin egen längd med kändisars längd så kan man enkelt göra det här: http://www.ringophone.com/TallOrNot.swf
Jag tycker också om långa killar och den där känslan du beskriver. Är han för kort är han inget att ha ;) Det är klart att det sitter på insidan men de är ju så mycket finare när de är långa :))
Är han kort och späd känner man sig själv så himla klumpig. Jag älskar att Mikael är lång, det gör honom manlig på nåt sätt, och kan jag känna mig petite och söt. Plus att det är extra mysigt att krypa upp i en stor killes knä och mysa (jag vet, vi är sjävständiga kvinnor, mn ibland vill man bara bli omhändertagen av en stor stark man)
Paul: Okej, där fick jag veta något nytt. Kanske skulle vara kul :) Tack
Prinzessin: Ja det finns något i längden som attraherar mig. Men det är ju som allt annat ytligt, det är något man ser först, men så fort man känner personen är det insidan som räknas!
Sofia: Ja usch, det är inte kul att känna sig klumpig. Precis, man vill känna sig söt och petite!
Du beskriver precis vad jag menar! Det är något mysigt i att känna sig trygg i någons famn. Sedan behöver inte det betyda att jag är vek och inte kan stå på egna ben, men man behöver få lite kraft ibland. :)
Flera killar jag träffat på gillar dessutom att veta att de har den effekten, så det är ju bra åt alla håll. :)
Ja. Grabbar nu för tiden får inte lika mycket chans att visa sig stora och starka (eftersom vi tjejer tagit över alltmer av deras ansvar ;)) så visst kan vi väl unna dem att få känna sig lite extra manliga då och då. Fast å andra sidan, jag vet en kille som minsann älskar att få känna sig lite ynklig ibland han med...
Ja det är så svårt det där vågspelet. Ibland ska han var manlig och dann men andra gånger vill de inte inget hellre än att bli ompysslade... Fast det är väl skönt med både och, det är väl det vi gillar hos dem! :)
Klart det sitter i längden! tänk att vakna upp med en man som är en tio centimeter kortare. tänk er känslan när man ska hålla om varandra, kyssas..Håll dig till långa killar! SOm du sa, kärleken är blind.