Men hur vet jag att det är en dejt?
Ja, heter man Emmaria behöver man ibland ställa sig den fårgan!
Eftersom jag vid åtminstone vid två tillfällen har varit på dejt utan att jag fattat det så uppskattas svart/vita besked. (Vilket innebär att jag vill veta rakt ut hur läget är.)
Den bäste dejten jag varit på var tillsammans med en kille som senare visade sig vara min första stora kärlek. Den killen blev jag kär i första gången jag såg honom, och inte hade jag väl då kunnat tro att vi skulle bli tillsammans med allt vad det innebar...
Första dejten höll på att sluta innan den börjat eftersom vi missuppfattat varandra och var utanför varsitt kafé. Visserligen på samma gata, men ändå...
Efter en halvtimma, (ja, jag stod kvar!) kom han gående och dejten kunde börja. Vi fikade och spelade sedan biljard. Det var urmysigt och där hade vi får första kyss. Sweet memory.
Vi var alldeles för olika och därför var vi ett omöjligt par, men oj vad jag älskade honom. Han finns i mitt hjärta, men det gör väl de flestas första stora kärlek. Ja min gör det åtminstone.
Nu var det ett tag sedan jag var på en ordentligt dejt (alldeles för länge sedan!). Gillar inte det krystade dejtandet, men det är allt mysigt att gå på dejt. Man är i sitt esse, killen är i sitt (förhoppningsvis), spänningen ligger i luften och förhoppningsvis ligger det även lite hopp om att detta kanske kan bli något...
Vad menar du, skulle jag vara romantiker?! Nejdå, bara JÄTTEmycket! :-)
Go romance go!
Eftersom jag vid åtminstone vid två tillfällen har varit på dejt utan att jag fattat det så uppskattas svart/vita besked. (Vilket innebär att jag vill veta rakt ut hur läget är.)
Den bäste dejten jag varit på var tillsammans med en kille som senare visade sig vara min första stora kärlek. Den killen blev jag kär i första gången jag såg honom, och inte hade jag väl då kunnat tro att vi skulle bli tillsammans med allt vad det innebar...
Första dejten höll på att sluta innan den börjat eftersom vi missuppfattat varandra och var utanför varsitt kafé. Visserligen på samma gata, men ändå...
Efter en halvtimma, (ja, jag stod kvar!) kom han gående och dejten kunde börja. Vi fikade och spelade sedan biljard. Det var urmysigt och där hade vi får första kyss. Sweet memory.
Vi var alldeles för olika och därför var vi ett omöjligt par, men oj vad jag älskade honom. Han finns i mitt hjärta, men det gör väl de flestas första stora kärlek. Ja min gör det åtminstone.
Nu var det ett tag sedan jag var på en ordentligt dejt (alldeles för länge sedan!). Gillar inte det krystade dejtandet, men det är allt mysigt att gå på dejt. Man är i sitt esse, killen är i sitt (förhoppningsvis), spänningen ligger i luften och förhoppningsvis ligger det även lite hopp om att detta kanske kan bli något...
Vad menar du, skulle jag vara romantiker?! Nejdå, bara JÄTTEmycket! :-)
Go romance go!
Kommentarer:
Trackback