let's get out

Har länge velat över om jag ska ta upp det här, men nu hoppas jag att det kan bli en del av processen "det är pest men jag är bättre än så". Sedan ett drygt år har jag fått en hudsjukdom. Jag fick diagnosen (oj det lät allvarligt ;)) i somras och blev förkrossad. Jag hade varit ledsen över det i några månader innan men när jag väl fick det konstaterat så kändes det skit rent ut sagt. Jag har Vitiligo. Michael Jackson sägs ha samma bekymmer men i större mängd. Jag har fläckvis tappat pigmentet på vissa kroppsdelar. Främst mår jag dåligt över att ha det framtill på bröstkorgen. Det syns där vilket kan vara jobbigt för mig. Just nu försöker jag acceptera det, tycka att jag är söt trots hudförändringar och helt enkelt vara stark. Det är inte många som förstår hur det är att ha det här, jag har fått stå ut med onödiga blickar (stirrande) och personer som sagt okänsliga saker. I somras bröt jag ihop över det, fick en ångestattack. Nu när solen börjat visa sig blir de tydligare eftersom jag inte kan hålla mig undan för solen, men efter stöd från en kompis, som var lite oväntat helt ärligt, så känner jag mig lite starkare. Jag börjar allt mer inse att om personer inte kan hantera lite ljusa fläckar, då är de faktiskt inte värda särskilt mycket. Ett stort stöd är att min älskade bror har samma bekymmer. Vi förstår varandra och när jag vill prata med någon som vet hur det är så kan jag helt enkelt vända mig till honom.
Det här är alltså inget smittsamt, känns inte på huden utan är egentligen bara en kosmetisk förändring. Även om det påverkar ens psyke väldigt starkt. Oftast är det allra jobbigast för den drabbade, man känner sig utpekad och som ett freak.

Här är ett inlägg om hur jag mådde i somras.

Möjligt att detta inlägg ryker, men nu har jag lättat mig och jag hoppas kunna lägga det som en del till min process.

Kommentarer:
Postat av: Anna

Bra att du kan prata/skriva om det, det brukar hjälpa lite. Tänk att det finns människor som är så okänsliga! Man lär sig tack och lov att inte bry sig så mycket om klumpiga kommentarer. Bra att du har stöd från din bror. Det är ju inte så länge sedan du fick diagnosen och med tiden blir det nog lättare för dig att acceptera din situation. Kram!

2007-04-03 @ 01:12:22
Postat av: emma

bra skrivit emmaria. Usch det måste varit en jobbig känsla att få den diagnosen. Men som du skrev att de som stör sig på de vita prickarna är inte värda något. Bara för du har en hudförändrig så ska inte folk snacka skit om dig. Vem som helst kan få den. Vad bra att du får stöd från din bror som har samma hudproblem. Då förstår ni varandra och du kanske har lättare att acceptera din situation med hudförändrgingen.

Emmaria din blogg är grym och ta inte bort detta inlägg det var verkligen jätte bra skriviet.

ha en bra tisdag.
kram emma

Postat av: eremo

Jag har oxå en kompis som har det, pigmentfläckar. Det är faktiskt ganska vanligt och jag tänker knappt på det. Nu lät kanske det där okänsligt, men jag ville få fram att du ska vara stolt över dig själv - med eller utan fläckar.
Men jag förstår hur du menar, för jag har ett sjukt stort ärr över hela magen. Men från dag ett så har jag försökt strunta i det och haft bikini iaf. Vi är de vi är, även solen har fläckar.

Kram till dig

2007-04-04 @ 08:31:40
URL: http://eremo.blogg.se
Postat av: Emmaria

Anna: Tack! Jag märker redan nu att jag kan hantera det bättre, i somras började jag gråta när jag såg mig i spegeln ibland. Att öppna upp det för mig känns som rätt väg att komma över det svåra. Min bror är ett viktigt stöd eftersom han förstår.

Emma: Ja det var riktigt jobbigt, jag bröt ihop. Dessutom skulle jag fotograferas och allt fick mig att känna mig som ett freak. Men nu är jag lite starkare och försöker hantera det. tack Emma. Ha det bra!

eremo: Nej det lät inte alls okänsligt. Jag ser en skillnad på att säga att det knappt syns och att man inte tänker på det. För att säga att det inte syns är att ljuga, men om man inte tänker på det så ser man ju förbi det och så vill jag ha det. Jag försöker allt jag kan att vara stolt, det är ltie bättre nu och jag tar babysteps, men ändå stora steg för mig! :) Det är jättebra att du har den inställningen, jag tror det blir lättare för en själv och omgivningen om man försöker visa att det är okej liksom. Just nu försöker jag absolut komma förbi det där "även solen har fläckar.." haha.. Men som sagt babysteps!
Kram!

2007-04-04 @ 13:08:13
URL: http://emmaria.blogg.se
Postat av: eremo

Ja visst fick jag till det där med solen?
Jag blev förvånad själv. Hihi.
Glad Påsk!

2007-04-04 @ 13:17:40
URL: http://eremo.blogg.se
Postat av: Emmaria

haha.. bäst idag nästan :)
Glad påsk!!

2007-04-04 @ 13:37:35
URL: http://emmaria.blogg.se
Postat av: Linn

Ibland är det skönt att berätta sanningen och skriva av sig om det jobbiga, det var den bästa rehabiliteringen för mig när jag gick igenom en jobbig tid. Människor som fäller kommentarer eller säger något opassande förtjänar inte din uppmärksamhet, fortsätt blogga, din blogg är toppen! Massa kramar!

2007-04-05 @ 18:19:15
URL: http://layolo.blogg.se

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits