ingen bra dag
Jag är lyckligt lottad med alla som tror och håller på mig, men det är mentalt påfrestande att ha det så som jag har det på jobbet. Fick höra en historia kort som min bror berättat, får nog använda mig av den tror jag. Fick gå in på toaletten en stund förut för att det blev för jobbigt. Och hur mesig jag än kan känna mig ibland så är jag INTE den som gråter på jobbet eller offentligt.
Inte ens då jag ramlar och skrapar upp benet så skulle jag gråta offentligt. Det är min ultimata skräck att visa mig så sårbar. Men ibland blir det bara för mycket!
På ett sätt vill jag bara härifrån nu. En svag, feg chef som inte vågar agera alls, kollegor som är dubbla och skvallrar bakom ryggen på alla. Nej en sådan arbetsplats kan man faktiskt vara utan!
Pappa sade till mig att jag får försöka se detta som en enorm erfarenhet. Visst, allt man är med om ger erfarenheter, men just nu känns det som om jag kunde leva utan den här erfarenheten!
jag vet precis vad du menar. jag kan inte heller gråta offentligt, typ bara inför mamma :-) din chef borde ha sig en fet spart i arslet! Beundrar dig att du orkat stå ut så länge. kram på dig :-)
Allt man inte dör av gör en starkare..You gooo girl=)!
Känner igen mig! Jag gråter heller aldrig offentlig! Just för att ingen ska kunna se att de kan skada mig!
Jag bråkade och gick inte alls ihop med min chef på mitt förra jobb! Det är bara att kämpa! Nu jobbar jag som tur är inte där längre.. Men man blir starkare psykiskt av alla motgångar!
Här ska du få ett bra råd; gå innan det är för sent. Jag har inte följt ditt problem på jobbet annat än detta inlägg men jag kan direkt se att du mår väldigt dåligt av det och vantrivs. Jag mådde dåligt i tre år och sedan bröt jag ihop både fysiskt och psykiskt. Om jag vet vad det skulle innebära att ha det som jag har haft det och hur jag har det idag så skulle jag gått direkt. Man ska inte vantrivas på jobbet någon längre stund. Man blir inte alltid starkare av motgångar, jag är så svag i dag att jag knappt klarar av mitt dagliga liv. Bättre fly än illa fäkta.
Sluta på en gång! Det finns andra jobb. Inte värt att må dåligt, believe me!
Åhh gud, du vet ju hur mkt jag skrev om att jag kände igen mig i det du skrev om ditt jobb!
Och nu gör jag det igen!
Det var precis så jag hade det; fega chefer och folk som snackade skit till höger och vänster (inklusive mig själv, man hamnade ju där till slut...)
Nu blev ju mitt slut på jobbet ganska dramatiskt men jag har verkligen inte ångrat en sekund. Visst det är mkt att reda upp just nu och vissa mornar känns det lite konstigt men jag har inte varit så lycklig på länge. Det var inte direkt så att jag led av att gå till jobbet men man känner ju inte efter så länge man är mitt i det.
Nu när jag slipper den hemska stämningen och stressen över nästa utbrott och all frustration och irritation känner jag mig friare än på länge.
Det håller på att vända på arbetsmarkanden i Sverige så du är ju inte helt körd om du väljer att gå.
Tänk istället på att gå innan det är för sent och du är helt slutkörd, som Jennelie!
PS. Jag är pappas flicka och han sa precis samma som din: uthärda och se det som en erfarenhet. Men när jag väl slutade och han förstod hur dåligt jag mått stöttade han mig till 100%. I slutändan vill de ju bara att man ska må bra! DS
Christine: Nej, usch. Vet med gamla pojkvänner. Då man gråer första gången är jobbigast. Sedan är det inte lika svårt och det är jättedumt. Sedan måste dte ut ibland, men helst i hemmets trygga vrå!
hannahsthlm: ja jag får nog upprepa det där för mig själv, om och om och om igen!
Jennelie: Usch det gör mig ont att höra. Jag hoppas verkligen att du finner kraft och sakta men säkert kan känna dig starkare igen.
Det som gör att jag ska försöka bita ihop är att min tid är tidsbegränsad. Annars hade jag absolut gått med en gång.
eremo: Nej, jag vet. Så viktigt är det ju itne. Men två och en halv månad är det kvar och jag ska försöka att palla den tiden..
jag gråter ofta offentligt. det brukar kännas bra. som att jag är den enda i hela världen. jag skiter i vad folk tycker då. hmm.. med folk jag känner.. har jag inte heller svårt att gråta faktiskt. jag är en otroligt känslig person, fast jag känner mej stark att jag inte behöver gömma det.