att bära upp ett plagg 2

Personlig reflektion till det tidigare inlägget.

När jag såg ut sådär och inte kunde bära upp några kläder bröt jag ihop. Sist det hände ordentligt hade jag jobbat i en kampanj väldigt ihärdigt och jag var bara hemma för att byta om. Det var kvällen då allt avgjordes och vi skulle äntligen kunna slappna av. Självklart ville jag vara snygg men inget av mina plagg satt som jag ville. Jag hade planerat olika outfits i en vecka men ville inte bestämma mig förrän just då, samma dag. Jag bröt ihop och storgrät, ingenting satt snyggt på mig och för första gången såg jag i spegeln att jag såg hemsk ut. Jag hade inga höfter, min rumpa var platt och obefintlig, min bröst var mindre än vanligt (vilket i sig är svårt att tro...), mitt ansikte var glåmigt och alldeles kantigt.
Till sist fick jag på mig lite kläder, men usch vad ful och gräslig jag kände mig. Den där kvällen skulle vara kul efter månader av hårt arbete, men istället fick den mig att bli ett vrak.
Det triggar mig ofta att få höra att jag ser smal ut, även om jag också tar illa upp, så ger det mig en kick att bli smalare. Men det där var inte kul alls. Känslan är svår att första för någon som inte själv varit där.
Jag undrar hur det blir för Nicole, hon måste ju se bilder på sig själv, när ska hon nå botten som jag gjorde. Visserligen är jag inte återhämtad, men så illa som det var då, det har jag inte varit efter det.
Mina tankar är åt h***vete fel, men jag kan inte styra det. Jag kan vara mitt förnuftiga jag, men tillåter inte mig själv att äta chips, godis eller annat som kan ge mig större mage. På ett sätt vet jag, men jag kan också gråta av ångest för att jag känner mig fet som en ko. Logiskt, nej! Men det är så det här fungerar!

Kommentarer:
Postat av: Storasystern

Du ser problemet, det är det viktigaste! Det måste kännas jättejobbigt att må som du mår. Det säger jag inte för att jag tycker "synd" om dig, menar bara att ingen ska behöva känna som du. Men tyvärr ser ju inte verkligheten ut riktigt så... Det är väl ingenting som du ska behöva bära runt på? Får du någon hjälp?

Postat av: Angelica

Jobbigt att må sådär!!!! Jag antar att du, precis som jag, är väldigt väldigt smal, eftersom vad

2006-01-14 @ 16:53:18
URL: http://www.blondieangel.blogg.se
Postat av: Angelica

Ojj nej vad hände där!!!!! Nu får jag fortsätta här istället....

Jag antar att du, precis som jag är väldigt väldigt smal. Jag brukar få komplimanger för att jag är så smal, men eftersom jag är naturligt smal och alltså tillhör de som verkligen kan äta extremt feta saker vilket jag gör utan att gå upp ett gram så är det inte så kul alltid för jag har jättelätt att gå ner i vikt och en del kläder passar bara inte. Jag har t ex jätteofta kjol för jag hittar aldrig byxor som passar och det är inte kul att höra "men Guuud vad du är smal".

Sedan har jag förstått det som att du har ett mer komplicerat förhållande till mat än vad jag någonsin kommer att få, och jag tycker det är jättesorgligt. Det här är liksom inte någonting som någon förtjänar att bära omkring på, jag har ju ingen personlig erfarenhet men min syster lider av ätstörningar och jag har sett vad det gör med henne... Jag skrev väl inte detta av någon anledning direkt, jag vill bara att du ska stå på dig för du är en jättego tjejm och tycker det är så hemskt att en del tjejer måste gå omkring och bära på sånt!

2006-01-14 @ 17:07:54
URL: http://www.blondieangel.blogg.se
Postat av: Emmaria

Storasystern: Jo jag ser problemet, men att därifrån göra något åt det är ett enormt steg som jag inte kan ta, hur gärna jag än försöker kommer ångesten tillbaka till mig. Jo jag får hjälp, men det är lätt att fejka... Jag kan knepen, tyvärr!

Angelica: Jag tror du fattar vad kommentarerna kan göra. Jag har inga problem med att äta fet mat, det syns inte på mig heller, det är bara det att jag vill inte och tar det steget längre.
Jag går ofta i samma byxor känns det som, bara för att när jag väl hittar ett par som passar, då blir jag nöjd och glad!
SOm sagt för mig ligger det största problemet i att jag har svårt med mat, det har jag alltid haft att äta är inget jag gärna gör utan snarare undviker till det yttersta, framför allt med folk jag inte känner..
Jag tror du förstår ganska bra för att inte vara i situationen, just för att du själv är smal men även pga din syster.
Tack för ditt stöd! :)
Jag anar

2006-01-14 @ 18:16:37
URL: http://emmaria.blogg.se

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits